Fredag den 3 september 2021, Faahia, Huahine (lock-down dag 14)

Igår eftermiddag fick vi veta att lock-downen förlängds till 20 september. Antalet döda och nya fall har i och för sig blivit mindre men sjukvården klarar fortfarande inte av antalet allvarligt Covid-sjuka varav 96% inte är vaccinerade. Det har kommit hundra nya läkare och sjuksköterskor från Frankrike i veckan så vi hoppas att de som behöver vård får det. Vaccinationssiffrorna går upp och upp så nu är 50% av befolkningen vaccinerad med åtminstone en spruta (Pfizer och Janssens finns här). Lock-downen fortsätter tills minst 70% av befolkningen är vaccinerad enligt presidenten.

Igår kom det in två franska segelbåtar, den ena från Tahiti/Moorea och den andra från Raiatea. Det råder förbud mot trafik mellan öarna i hela Polynesien och det gäller även för fritidsfartyg såsom ’Bengt’ men vi får röra oss inom ön. En del struntar ju förstås i det och gör som de vill. Det finns bara ett kustbevakningsskepp här i Polynesien så kontroll är svårt. Det går att söka dispens men det ska vara en seriös och dokumenterad anledning. Från Neill och Heidi fick vi höra att det kommer in båtar till Tuamotus från Tahiti/Moorea. En av deras bekantar hade lämnat Moorea mitt i natten, stängd av AIS och belysning, och seglat till Tikihau.
Sådant beteende skadar alla seglare och visar att man inte har respekt för landet och dess invånarna där man befinner sig i som gäst. Polynesien och dess befolkning har hittills varit mycket tillmötesgående mot oss seglare och vi vill gärna att det fortsätter på det sättet. Beteendet visar också på hur jag-inriktat samhället har blivit. Med andra ord: vilka idioter människor är. Om man inte kan respektera det land som har ett mycket allvarligt Covid-läge man befinner sig i, hur ska det gå sedan med vår planet när det krävs rigorösa åtgärder för att säkerställa dess framtid. Det visar, igen, på Teomani och Megalomani. Det bäddar inte gott.

För många år sedan visades ett program om hur man försökte genomföra bygget av vindgeneratorer på den engelska landsbygden. Invånarna av byn, där de skulle uppföras i närheten av, intervjuades och nästan alla var positiv inställda till idén men när det var dags att ta beslut i kommunfullmäktiga blev det ett nej. Samma människor som sa ja innan sa nej nu. Argumenten hade för det mesta att göra med ekonomin. Huset skulle bli mindre värt, besökarna skulle utebli, och så vidare (inget konkret och bevisat men bara rädsla). Även om det skulle byggas långt ifrån byn togs det upp argument såsom ljudförorening, störande byggtrafik och den visuella förfulningen. Alla var självklart, fortfarande positivt inställda till miljövänlig energitillverkning såsom vind och solenergi och det kunde byggas var som helst men inte i närheten av mitt hus. Samma sak hände i Lilla Edet, där jag kommer ifrån, då det skulle byggas vindkraftsverk uppe på berget i Svartedalen. Likadana argument som i den engelska byn. Framförallt ljudet var ett hett argument. Möllorna byggdes långt ifrån hus uppe på kullen men det skulle påverka hjärnan på något sätt. Även djurargumentet användes mot bygget. Ljudet skulle störa djurlivet och fåglarna skulle flyga in i vingarna och dö.

Visst påverkar vindkraftsverk och solcellsparker naturen. Jag har suttit på pass under ett vindkraftsverk många gånger och rådjuren verkade inte störas det minsta av ljudet. Vi har valt att blunda för hur vår konsumtion och hur vårt sätt att leva på påverkar planeten och dess djurliv inklusive oss människor negativt. Den påverkan vindkraftsverk åstadkommer är inte mer än ett piss i havet i jämförelse med den enorma miljöförstöring vi skapar varje dag. Motståndet mot Covid-vaccineringen är byggt på samma sorts retorik, den som förstärker människans rädsla. Sociala media underlättar spridningen av konspirationsteorierna. Många verkar hellre ta risken att dö i Covid än att ta in argumentet att vaccinering räddar liv.

Vi människor tror att vi är smarta, intelligenta och öppna för förnuftiga tankar. Här spökar både Teomani och Megalomani kopplad till kapitalets makt för verkligheten visar något annat.
Efter ett besök i affären (inget ris än) blev det en snorkeltur ut till revet. Varje gång vi snorklar där ser vi nya fiskarter. Den ena vackrare än den andra. Det är bara att hoppas att våra barnbarn också få möjligheten att njuta av det vackra undervattensliv när de är vuxna och att vi inte har förstört havet så pass mycket att alla dessa vackra fiskar och koraller har försvunnit.