På bild: På revet utanför Cooks Bay. Wim mäter djupet.

Måndag den 11 oktober 2021, Faahia, Huahine
En jolletur förbi ett par av våra grannar, en tysk, en dansk/amerikansk och Daniel. Efter det en sista shoppingrunda på Super-U, där det tyvärr inte fanns ägg. På kvällen gick vi på Happy Hour på Yachtklubben. Daniels utombordare ville inte starta så vi tog honom på släp till jollebryggan (och tillbaka senare). Närvarande var också besättningarna från 'Dreamtime' (dansk/amerikansk), 'Lojan' (Tyskland) en OE 39 som också ska till Chile, Daniel från 'Elin' (Tyskland) och 'Alrisha' (Österrike). Det blev en trevlig kväll som för det mesta gick på engelska.

Tillbaka på 'Bengt' tog vi upp jollen och gick och la oss.


Tisdag den 12 oktober 2021, Cooks Bay, Moorea
En lugn morgon där vi gjorde 'Bengt' redo för överfarten till Moorea. Det var ett tag sedan vi seglade så här långt så det tog lite tid att stuva undan saker, gå igenom riggen, ta ner kapellen, göra iordning köket, förbereda lite mat och så vidare. Strax efter tio kom snabbfärjan in och när den väl hade förtöjd och svallvågorna hade dött ut släppte vi bojen och gick för motor ut ur passet. Peter på 'Dreamtime' hade redan tagit upp ankaret och tog mooringen som vi lämnade.

Väl ute rullade vi ut genuan och satte kurs söderut längs Huahine för att sedan ändrar kurs österut mot Moorea. Den första timmen drog det tre stora squals förbi med regn och vindbyar av 30 knop. Jag mumlade något om 'vi åker tillbaka' men Elisabeth var bestämt 'nu åker vi till Moorea', och så blev det. Som tur var klarade det upp när vi rundade Huahines sydspets och kunde vi rulla ut storseglet för att ta upp kursen till Cooks Bay. Vinden var mest från nordostlig riktning och det betydde, för det mesta, halvvindssegling så fort gick det. Vindrodret testades i omgångar. Vi hade inte fått våra sjöben än så tog det lugnt. Vi sitter alltid fast i båten med en lina (eller två om det blåser kuling) som sitter fast i en kraftig sele som vi alltid har på oss (om vi inte sover förstås). Flytväst brukar vi inte använda. Att få vindrodret att styra bra kräver en del arbete med segel och vindrodrets inställningar så vi passade på att göra det när det var någorlunda lugnt. Halvvind är alltid svårt för självstyrningsanläggningar såsom vindroder eller autopilot, särskilt i de här korta förvirrande sjöar. En del squals drog över men 'Bengt' klarade allt galant och forsade fram mot Moorea. Första hälften av natten lyste månen upp oss men sedan blev det kolsvart och då är det svårt att se squalen. Sjön var inte särskilt hög men tre dyningar som ibland gav en och annan konstig brytande våg gjorde att vi fick en del vatten över oss, fast inte i sittbrunnen.

Ett fyrtal andra båtar seglade åt samma hål för att passa på att komma till Tahiti eller Moorea eftersom den här nordostliga vinden bara skulle vara i två dygn (tisdag/onsdag) innan den kraftiga ostliga vinden kom tillbaka. Tre av de var katamaraner som lätt seglade i 7 till 8 knop. Den stora norska enkelskrovsbåten 'Sana' (20 meter) som passerade oss nära Moorea gick lika fort. 'Bengt' gjorde 7 knop ett tag men sedan räknade vi ut att vi skulle komma alldeles för tidigt till passet in i Cooks Bay så vi revade lite till av och till för att hålla hastigheten nere. När vi närmade oss Moorea vred vinden till nord och ett antal våldsamma squals drog över med 30 knop vind så 'Bengt' gick hur fort som helst fast vi hade väldigt lite segel uppe. Vid fyratiden var vi framme vid passet men det var fortfarande mörkt så vi seglade långsamt österut mot Tahiti tills det ljusnade. Ett slag tillbaka mot passet och vid halv sex ankrade vi på revet i Cooks Bay. Regn och vindbyar men nu var det bara att gå och lägga sig. Nittiotre sjömil i arton timmar (varav tre trimmar med 2,5 knops hastighet).

Våra två vindgeneratorer gjorde ett lysande snurrarbete på natten och vid ankomst på Moorea var batterierna fulladdade.