Söndag den 17 oktober 2021, Cooks Bay, Moorea
Ännu en natt med mycket vind och en del regnskurar.

Vi ligger nu på Moorea, en av Sällskapsöarna, där det från september finns nya regler för segelbåtar. Sedan ett par år tillbaka har en liten del av lokalbefolkningen här i Polynesien, inte bara på Moorea, fört protester mot oss seglare som ankrar i lagunerna. Deras protester har fått mycket utrymme i massmedia. Vi smutsar ner, slänger sopor utan att betala avgift, förfular utsikten för de som bor vid strandkanten, tömmer våra tankar i lagunen, lämnar båtar ock försvinner så vraken ligger kvar i åratal, gå hem med er, o.s.v. Debatten har förts länge, ibland på ett mycket otrevlig sätt, men nu har regeringen bestämt att antalet segelbåtar på ankarplatserna runtom Moorea ska begränsas rejält. Detsamma gäller för till exempel ankarplatsen vid Marina Taina och den så kallade Airport Anchorage, båda på Tahiti. Här på revet i Cooks Bay är det bara tillåtet för en båt att ankra. Det ligger säkert sju segelbåtar här varav ett tretal permanent och ett vrak utan mast. I de nya bestämmelser kommer det att bli fritt fram för hotellkedjor med mera som får bygga ut och ockupera allmänna stränder för att utveckla sin verksamhet med ännu fler hotellrum på pålar i vattnet. Kryssningsfartyg är också välkomna igen. Det betyder ännu fler snabba motorbåtar som transporterar turisterna på utflykter, snorkelturer, sightseeing och Whale watching. Ännu fler jetskis som stör sköldpaddor och rockor. Ännu mer belastning på infrastrukturen. Ännu fler fiskar som ska fångas för att mata turisterna med. Här på Moorea är lagunen övergödd på grund av ananasodlingarna på slutningarna. Ingen annanstans i Polynesien får 'Bengt' vit slem på vattenlinjen, bara här på Moorea. Men . . . det är vi segelbåtar som syns och får bli syndabocken, politikerna utnyttjar situationen för att utöka turismen med bland annat fler hotell och samtidigt begränsa andra aktiviteter.

Även på Huahine kommer man att införa ankarrestriktioner. På Bora-Bora, där man enbart få ligga på en mooring, skär lokalbefolkningen bort moorings så att man inte kan använda dem.

Den politiska situationen här är som i Europa. Missnöjet med de styrande (läs Frankrike) måste riktas mot något eller någon. I Sverige är det invandrarna, SD verkar ha blivit ett rumsrent parti fast den bruna färgen lär de inte lyckas med att tvätta bort hur mycket blekmedel de än använder. I Storbritannien har skulden för allt som är fel lagts på EU och den gamla fienden Frankrike. Här är det vi seglare som får ta emot missnöjet.

Visst har vi seglare betett oss som om vi äger öarna bara för att vi seglat hit. Visst blir vi irriterade på vissa seglares beteende. Eftersom jag redan seglade häromkring på 80-talet har jag ett viss perspektiv på situationen. Då fanns det visserligen inte lika många båtar ute men många seglare tog för sig av 'paradiset'. Fortfarande möter vi seglare som har den inställningen. Ett gammalt kolonialt tänkande kanske, någon form av rasism där man ser ner på icke-vita människors kultur kanske eller är det den gamla drömmen om Söderhavet som spökar.

På grund av Covid-situationen var vi tvungna att stanna ett par månader på Ile Gambier. En fruktbar atoll där det växer all möjlig frukt och grönt. Det gick inte att köpa många färskvaror i affärerna men man kunde fråga folk om man kunde få eller köpa. I princip fick man alltid ett ja eller så blev man bjuden på mer än vad man behövde. Vi kommer aldrig att glömma en av de större båtarna, som vi besökte, som hade tiotals pumpor uppradade i salongen samt mängder av pamplemousse så det räckte till flera familjer i flera veckor. Dessutom var frysen välfylld. Flera gånger i veckan gick de med en "dramaten" för att hämta mer, utan att fråga om lov. Vi skämdes, lokalbefolkningen på Ile Gambier var hur trevliga som helst och man fick alltid frukt om man frågade, även på Gendarmeriets tomt fick man ta pamplemousse. Visst har vi allemansrätt i Sverige men det betyder inte att jag kan gå och tömma grannens äppleträd bara får att jag känner för det. Vi respekterar folks egendom i Sverige så varför inte här i Polynesien? ''Ett gammalt kolonialt tänkande kanske, någon form av rasism där man ser ner på icke-vita människors kultur kanske eller är det den gamla drömmen om Söderhavet som spökar.''

Eftersom de allra flesta länderna runtomkring oss har eller har varit stängda en lång tid på grund av Covid-situationen seglade de flesta båtarna inte vidare västerut som är det vanliga utan var tvungna att stanna i Polynesien. Det har uppstått en känslig situation eftersom vi belastar infrastrukturen på vissa öar eller atoller mer än vad den ibland tål eller är dimensionerad för. Vi handlar mat, kräver viss service, köper diesel och bensin, fyller gasflaskor, slänger sopor, ställer gamla batterier där de inte ska vara, fiskar, plockar languster (hummer) och så vidare. Har man då ingen känsla för lokalbefolkningens kultur och levnadsätt skapar det naturligtvis friktion. Det är inte så svårt att förstå varför människor här bli irriterade på vissa seglares beteende och överför det till 'alla segelbåtar'. Samma sak händer i Europa där missnöjet med saker och ting riktas mot en viss grupp, skickligt styrt av de som tjänar på det.
Vi har, däremot, alltid mött trevliga, snälla, rara och givmilda människor här. Det är en stor skillnad med 'hemma'.

Dagen bjöd på ett par squals och mycket vind så vi stannade åter på 'Bengt'. Det blev gråvattentanksrengöring och montering av jollens nya sits.



PGEM 2021 : Another strongly negative message to the cruising community in French Polynesia
(PGEM=Lagoon managment plan)

During the worst economic crisis faced by the tourism industry in French Polynesia, another island (Mo'orea) is turning her back on this most resilient form of tourism : international cruising.


Lack of boating infrastructure in Polynesia
The answer from the French Polynesian government to this problem is to update the PGEM (Lagoon Management Plan) with the closure of several anchorages and a drastic reduction of capacity for other anchorages, and implementing a preposterous "quota system" limiting the total number ofboats across the 10 official anchoring zones in the Moorea lagoon to a ridiculously low 30
Result: With more than 5,000 Ha (19 sq.miles) of lagoon area around Moorea, only 10 boats are now allowed to transit, for a maximum of 2 nights.
The other 20 other anchoring spots in Cook's Bay and Opunohu Bay are reserved for long term anchoring, and will likely be occupied by Mo'orea residents who cannot get a spot in a marina.
Only 2 to 3 anchoring spots are potentially open to all sailors travelling from Tahiti, since only the East coast of Moorea is accessible, and only for stays shorter than 48 hours, assuming these spots are not occupied by the residents of Moorea's marina.

The restrictions on freedom continue to grow.
Over the past several years, everyone agrees that a boating infrastructure capable of properly welcoming, hosting and organizing local and international cruising is seriously lacking in French Polynesia.
The slight increase of new cruisers in the past few years, but more importantly the unprecedented COVID pandemic and the closure of maritime borders worldwide forced many cruisers to extend their stay in French Polynesia.
In 2014, the local government decided in favor of developing the cruising industry in French Polynesia, by extending the temporary admission from 24 months to 36 months, with the goal of developing infrastructure to further boost the thriving local yachting industry.
Six years later, having failed to create new infrastructure, the government took a step backwards and reduced their initial ambitions by resetting the temporary admission period to 24 months, hoping to reduce the flow of international boats.
In 2021, there is absolutely no new boating infrastructure, and no projects in the works. In contrast, the government has strengthened the policies meant to reduce the number of anchorages.
The new policy is an about face, aimed at reducing the number of boats, and increasing restrictions by closing anchorages one after the other.
Indeed, a large number of restrictions have been voted into law and more are set to be passed to further restrict the capacity to welcome international yachts and to penalize the local boaters by preventing them from accessing the lagoon.
The list of closures keeps growing dramatically:

- Marina Taina Anchorage closed/closing

- Reduction of the number of boats allowed at anchor in Moorea lagoon to only 30 boats
and 10 of those for a maximum duration of 48 hours

- Closing of the western portion of Fakarava lagoon in the Tuamotus

- Reduction of capacity in Huahine by creating limited anchoring zones, soon to be voted
upon.

Anchorages in Cook's Bay and Opunohu Bay: 25+ meters depth (80+ feet) and Venturi effect
There is a clear intention to concentrate all boats in the northern part of the island, in both Opunohu bay and especially Cook's bay, that don't really offer any protection, due to significant depths (25m/80ft) and strong winds caused by the Venturi effect of the tall surrounding mountains.
Anchoring in these areas doesn't offer much safety to boaters with less than 80m of chain to anchor safely in this type of anchoring situation.

Anchorage in Vaiare: quota of 2 boats with a nearby 66 slip marina
Another reason which makes this decision ludicrous is that it doesn't take into consideration the 60+ boats in Vaiare marina on the East coast.
The primary usage of most of these boats is to go out to the nearby anchorages during weekends and holidays.
Creating a quota of 2 boats allowed to anchor at the closest anchorage for the local population of 60 boats is absurdly inadequate. . Furthermore, this will strongly discourage all potential boaters from Tahiti from sailing to Moorea for weekends or holidays.

Anchorage of Ta'ahiamanu: No sailboats are allowed to anchor there from now on.
The death of a young cruiser in 2020 has probably prompted this decision.

The response is inappropriate. It is against the wishes of the family of the deceased and it does not solve the problem of mixed usage of this public space.

Anchorage nearby the underwater Tikis (Papetoai) : No anchoring allowed
Preventing access to these two iconic anchorages in Moorea is like removing the Eiffel tower from Paris : their reputation is famous both locally and internationally.

Maatea Anchorage between PK 14 and 15 : 1 boat allowed
What is the justification for allowing only one single boat on a sandy anchoring area of one kilometer (0.5 nm) ?

The creation of a completely illogical quota system
The AVP (Association des Voiliers en Polynésie/ Polynesian Sailors Association), which represents a large number of the lagoon users, has not been asked to share their opinion, or even represent cruisers interests, in spite of their several requests to meet with the authorities of the municipality of Moorea since 2017. Cruisers, who have the same access rights to the lagoon as fishermen, local businesses and scientists, have deliberately been ignored to create this new PGEM.

The decision to implement a quota system has been made without considering several practical and technical elements specific to cruising boats, most particularly their traveling speed.
To better understand the context, it is important to factor in the cruising time between anchorages. A sailboat moves from one anchorage to another and NEVER stops in the middle of the ocean.Furthermore, the lagoon is the only place where a sailboat can find protection, as the local marina is perpetually full.

Källa: AVP (Association des Voiliers en Polynésie/ Polynesian Sailors Association)