På bild: Det finns flera McDonalds på Tahiti

Måndag den 8 november 2021, Port Pheaton, Tahiti
En lugn och solig morgon så vi passade på att hänga ut tvätten som inte vill torka i den här fuktiga luften. Sedan kom molnen med regn och allt togs in igen. Vi åkte iland med jollen men gjorde en omväg via 'Bubbles' för att hälsa på Charles och Mary och 'Baloo' för att fråga om de ville ha böcker.

På Carrefour lämnade vi tillbaka en oöppnat påse kattsand mot ett tillgodo kvitto. Kattmat, lådan och dylikt hade vi redan ställt vid byteshyllan i marinan. Förhoppningsvis har någon annan glädje av sakerna. Vi handlade framförallt frukt och grönsaker. En del är lokalt men det mesta är importerat från NZ, Australien, USA och EU. Man undrar ibland över hur mycket allting kostar, både i pengar och miljöpåverkan, hur mycket bönderna får betalt och hur mycket vinst Carrefour gör. Här finns till exempel apelsiner från Australien, Kiwifrukt från Italien och potatis från Frankrike. Ris kommer från USA, Thailand eller Vietnam. Sen kan man ju undra varför det säljs äpple (från NZ) här. Det finns ju gott om lokala frukter.

Det ekonomiska systemet (kapitalismen och modeller av den) som är baserat på plundring av resurser, konsumtion och tillväxt har spridit sig över hela världen så även här i Taravao. Behovet att konsumera skapar ett uniformt 'McDonalds' samhälle där du kan få din Big Mac eller coca-cola överallt i världen, dessutom smakar den likadant var du än är, även här i Taravao och Papeete på Tahiti. Förändringar är svåra att genomföra eftersom konsumtion liknar ett beroende och avvänjning kommer att ge allvarliga symptom. Dessutom vill den styrande eliten behålla de privilegier som systemet ger dem. Men det har skapats av oss människor och kan också ändras av oss. Bara vi vill!



Det finns många ekonomiska/politiska modeller som alla har används genom åren och som skulle ha varit lösningen på alla problem, båda ekonomiska och sociala. Detsamma gäller för alla typer och former av religioner. I praktiken har inget blivit såsom teorierna har beskrivits eftersom människan inte fungerar på det sättet, den är ingen teori men en varelse med känslor och, ibland, irrationellt beteende. 'All animals are equal, but some animals are more equal than others.' Skrev George Orwell redan i 'Animal Farm' och det har inte ändrats mycket sedan dess. Medvetenhet kan inte tvingas på en genom lagar, uppror, demonstrationer, Gud, Allah eller våld. Che Guevara kunde titta genom ett teleskopgevär och trycka av, 'en fiende mindre', medans hans vän Alberto Granado såg en människa som hade fru och barn istället. Alla människor som föds är unika och har rätt till ett drägligt liv men har också skyldighet att ta hand om andra som har det mindre bra ställt och om vår bostad, Jorden. Ju mer man har ju mer skyldigheter har man, tyvärr verkar verkligheten vara tvärtom.

Vad de flesta, om inte alla, skapare av uppror, revolution eller till och med parlamentarisk lagstiftning och dylikt verkar glömma är att man måste ha folket bakom sig. Politiker, aktivister och revolutionärer lever inte i samma värld som den vanliga människan som måste till jobbet tidigt på morgonen, lämna barnen på dagis, vända på ören innan man handlar och som har dåligt samvete för detta. Något som många aktivistgrupper inte verkar ha förstått även om historien visar tydligt att ingen som helst form av våld fungerar. De flesta människor vill ha 'lugn o ro' och ett drägligt liv.

Uppror misslyckas om folket inte inser fördelen med det. Lagar är verkningslösa om inte människor se nyttan av dem. Vid olydnad brukar svaret från de styrande, oavsett statsform, vara utökad kontroll och eventuellt våld. Allt förstås i lagens eller revolutionens namn. Människan lider av Megalomani och Teomani och så länge den inte blir medveten om det och gör något åt det kommer inte förändringarna vara de som är nödvändiga för dess och planetens överlevnad.

Men nog om detta eftersom den här bloggen är en seglingsblogg (för det mesta i alla fall). Vi kommer att börja seglatsen till Chile om några veckor (om vi inte ändrar oss förstås). Vädret är däremot inget vidare bra för det med många konversion-zoner, ostadigt väder och sydostliga vindar. Vanligtvis brukar det bli ett par dagar med nordostliga eller även nordliga vindar efter ett högtryck har passerat men just nu är detta inte fallet. Små ettriga lågtryck poppas upp från ingenstans och ger för oss fel vind och fronter. Vår kurs kommer att bli sydost eller så ostlig som möjligt i minst 1000 sjömil för att komma söderut så vi vill gärna ha lite mer nord i vinden eller, åtminstone, ostlig. Vi har dock inte bråttom och har råd att vänta tills ett lämpligt väderfönster dyker upp. Eventuellt seglar vi först till Ile Gambier för att klarera ut där eftersom proceduren här på Tahiti är tidskonsumerande. Det innebär besök hos både Tullen och Immigration som ligger många kilometrar ifrån varandra i Papeete och kommer att ta en hel dag i anspråk. På Ile Gambier tar man en tiominuters promenad till Gendarmeriet som gör allt pappersarbete. I vilket fall som helst tar hela proceduren tid och man måste börja med utklareringen 72 timmar innan man ämnar lämna landet.

Eftersom vi varken har haft mycket sol eller vind har batterierna inte varit i 'float' och watermakern har bara varit på ett par timmar. Här gäller det att anpassa sig efter vad som finns tillgängligt. Däremot har vi fångat en del regnvatten i hinkar i sittbrunnen. Elisabeths senaste version av regnfångare är gjort av ett gammalt paraply. Slangen går direkt in i vattentanken. Det märkliga är att när vi tar fram den slutar det regna och när vi tar fram vindfångaren (monteras över förluckan) i soligt väder börjar det regna.