Borta med Bengt

En resa

Tahiti 20 november 2021

På bild: Fransmän kan göra vin överallt. Den här rosé kommer från Rangiroa, en atoll i Tuamotus

Fredag den 19 november 2021, Port Pheaton, Tahiti
En mycket blåsig men solig morgon så vi åkte iland med Lillebengt men blev rejält blöta på vägen, det är mot vinden. En lång promenad till andra sidan Taravao istmus (landtunga) som skiljer de två öarna som tillsammans formar Tahiti åt. Här en fin liten fiskehamn och en övergiven större hamn där förr förmodligen färjor la till. Nu är allt öde och förfallet men det skulle finnas plats till ett antal segelbåtar.

Skyddet är ganska bra även om hamnen ligger på vindsidan. Revet utanför har en stor öppning men dyningen var ganska låg ändå även om det blåste rejält idag.

Ett besök på ACE, där vi hittade några småsaker vi behövde, följt av lite shoppande på Carrefour där man har satt upp juldekorationerna, bland annat stora färgglada julgranar och tomtar.


Lördag den 20 november 2021, Port Pheaton, Tahiti
Idag är det tio år sedan Elisabeth och jag kysstes för första gången.

Everywhere in the world where knowledge is being suppressed, knowledge that, if it were made known, would shatter our image of the world and force us to question ourselves, everywhere there, Heart of Darkness is being enacted.
You already know that. So do I. It is not knowledge we lack. What is missing is the courage to understand what we know and draw conclusions.
Sven Lindqvist 'Exterminate all the brutes'


Då är den stora klimatkonferensen slut för den här gången. En del fina mål har sats upp men också många undantag har gjorts för de rika länderna. Ekonomisk vinst och konsumtion går förre allt annat. Många länder har satt upp fina mål att sträva efter men som alltid med människor, ett opålitligt ras enligt alverna i Sagan om ringen, syns inte skiten på utsidan. Ett bra exempel på det är Norge som får nästan all sin energi från vattenkraft. Att köpa elbil där har gjorts billigare än att köpa en 'vanlig' bil så elbilsförsäljningen står nu för 50% av nybilsförsäljningen. När man läser sådant tänker man självklart att Norge har gjort det bra eftersom, i princip, all deras energiförbrukning kommer från vattenkraft. Rent och utsläppsfattigt.

Har landet bara rent mjöl i påsen angående klimatproblematiken? Tyvärr inte. Norge producerar olja och gas och den industrien har gjort landet rikt men det är en klimatsmutsig verksamhet. Investeringarna för att leta upp ny olja och gasfält minskar inte. Tvärtom, regeringen har godkänt fler borrningar, även i känsliga områden. Visst vill man minska den inkomstbringande industrien på sikt men först vill man få ut så mycket pengar som möjligt. Landet är väl medveten om att olja och gaskalaset inte varar hur länge som helst och vill profitera så länge det går. Planeten får vänta!

It's business as usual; some things never change
It's unfair, it's tough, unkind and it's strange
We don't seem to learn; we can't seem to stop
Maybe some explosions would close up the shop

Loudon Wainwright III ''Hard Day on The Planet'


Jag har skrivit förr om att klimatkrisen har blivit en klassfråga. Inte bara inom ett land men också länderna emellan. Norge är ett rikt land och har råd att vara klimatvänlig men samtidigt tjänar det pengar på den smutsiga olja och gasindustrin. Fattiga länder i till exempel Afrika har inte den valmöjligheten. Först blir de invaderade av den vita mannen och dess kolonialism som utgår från att ta så mycket som möjligt utan att ta hänsyn till något eller någon. Samma princip som Norge använder i dess olja och gasvinning. När kolonierna blir självständiga stater har de en skuld till 'moderlandet' som måste betalas av. De rika länderna dumpar sin skit i de, både miljöfarlig avfall och billiga konsumtionsvaror.

Nu, när de rika länderna blir medvetna om klimatkrisen (som de har orsakat själva) vill de varken betala för sig eller hjälpa de fattiga länderna. De rika pekar dessutom åter på de fattiga, den här gången inte för att erövra men för att beskylla. Kontamination an haven med plast, överbefolkning, dumpning av farlig avfall som ingen av de rika länderna vil behålla, viljan att också bli rik. Vem har lärt de det? Samtidigt åker rika européer gärna till ett soligt, exotiskt men ofta fattigt land för att njuta av det fina vädret, den främmande kulturen och den låga prisnivån på både det ena och det andra. De stora internationella företagen i turistbranschen tjänar grova pengar på den här moderna formen av kolonialism. De intjänade slantarna stannar inte i landet så landets befolkning får ingen nytta av de. Ingen skatt till sjukhus, vård, skola, etcetera. Som sagt, människan är ett opålitligt ras. Eller som Zhuang Zi redan skrev 300 år innan Kristifödelse:

När kunskapen blir allt listigare, mer mångsidig och konstfärdig, blir människor omkring den störda och sårade.
De försöker då fatta vad de inte vet, men gör inga försök att fatta vad de redan vet.
De fördömer andras missförstånd, men fördömer inte sina egna.
Ur detta kommer än större förvirring.


Här i Port Pheaton var det en underbar dag så vi åkte iland för att göra tvätten.