På bild: Här är man inte ofta ensam på havet

Torsdag den 2 december 2021, Cook Bay, Moorea

Åter en mycket blåsig natt. Dagen bjöd på över 40 knop i några våldsamma squals så vi stannade en dag till på den här vackra ankarplatsen. Det är en fördel att inte behöva ha bråttom. Väder-Bob börjar kolla på ett bra väderfönster från 5 december och då vill vi gärna vara på Huahine. Mycket vind och en del solglimtar gav oss fulladdade batterier så watermakern kördes redan igång vid åttatiden. Vattentanken är fylld.

Djupmätaren slutade att fungera och började visa 7–10 meter när vi har 2,8 meter under kölen. Vi öppnade piedestalen, där instrumentet sitter, för att kolla om det var någon korroderad kabel. Visserligen gick en tunn kabel av men vi fick inte loss skruvarna till instrumentet. Det tog en lång stund innan vi fick loss de två skruvarna som håller instrumentet (Raymarine ST-60+) på plats. Tyvärr hjälpte inte lagningen av den lilla jordkabeln och efter monteringen visade mätaren allt från 2,7 till 10,5 meter. Förmodligen fel på givaren som förutom djupmätare också är logg och termometer. Den sista slutade fungera för många år sedan. Vattentemperaturen här är -4,6 C enligt den.


Fredag den 3 december 2021, Cooks Bay, Moorea
Eftersom vi skulle lämna Moorea på eftermiddagen kunde vi ägna oss åt förberedningar, brödbak och simning på morgonen. Efter lunch och en liten vilostund tog vi upp ankaret vid tretiden, rullade ut genuan och seglade ut ur passet. Vinden var inte mer än 25 knop från ostnordost men havet var vad fransmännen i dagens väderleksrapport omskrev som ’stormigt hav’. Det har blåst mycket de senaste dagarna. Vår kurs var 298 M. Vackert väder och ’Bengt’ fick bra fart även om en och annan våg hoppade på däck. Det rullade ordentligt så vi kände oss inte pigga nog för att experimentera med till ex. vindrodret. Efter ett tag avtog vinden till 15–20 knop, den var 25 från början, så vi ville rulla ut storseglet. Det dämpar också rullandet. Tyvärr fastnade seglets akterlik i mastrännan och hur vi ock försökte fick vi inte loss det. Vi rullade in det så gott det gick och fortsatte under genuan. Vinden vred vidare till ost och vi kunde rulla ut stagseglet i lov på en spinnakerbom. Det gav mer hastighet men hjälpte inte mot rullandet. Vår släpgenerator, som kan leverera 120 ampere per dygn, slutade fungera. Axeln hade fastnat inne i generatorhuset. Första punkt för ’laga i Chile listan’. Som tur för oss hade vi vind så båda vindgeneratorer snurrade för fullt även om Bengts rullande fick dem ur balans då och då.

En vacker natt där vi tog femtimmarsvakt. Elisabeth sov först. Två skepp och en segelbåt passerade. Det blev väldigt varmt inne i båten eftersom vi inte kunde ha någon lucka öppen. Elisabeth försökte att ha den över sängen på glänt men självklart hoppade en våg upp på akterdäck och in i luckan. Blöta lakan. Skönt att sitta ute i sittbrunnen i den sköna brisen på ens vakt. På morgonen syntes Huahine men vinden avtog och det gjorde också Bengts hastighet, nu hade vi behövt storseglet.

Den här gången seglade vi norr om ön så det blev en del segelarbete innan vi kunde ändra kursen västerut för att följa kusten ner till passet. Bakom landet avtog dyningen och Elisabeth fixade en god frukost bestående av stekt ägg, stekt lök, rostat bröd och dillpickles. Därtill kaffe och kallt vatten. På läsidan rullade vi in genuan och väntade tills snabbfärjan ’Aremiti 5’ hade kört förbi in i passet innan vi tog oss in för motor. Bara tre båtar här så det var lätt att ankra, vi har ju varit här förr. 89 sjömil i 19 timmar. Efter att ha städat upp på ‘Bengt’ blev det bad i havet, kaffe och vila.

Vi stannar här på Huahine tills Bob ger klartecknet för avfart. Tar det lång tid seglar vi runt lite till de andra ankarplatserna här bakom revet.


Lördag den 4 december 2021, Faahia, Huahine
Det blev inte mycket gjort förutom vila och bad idag. Vi hängde jollen på sidan så vi kunde sätta upp vindscoopet så vi fick lite luft i båten. Kapellen monterades. Mer badandet. Watermakern kördes i ett antal timmar. Efter lite tricksandet med storseglet fick vi rullat ut det helt igen. Den här gången rullade vi in det ordentligt utan att duken vek sig i rännan. Vi är glada att inte ha lattor i det, det hade varit jobbigare. Släpgeneratorn togs bort (propellern, den fyrtio meter långa linan och den elva kilo tunga generatorn) och stuvades undan till vi hittar någon som kan laga den i Chile.

Djupmätaren behöver förmodligen en ny givare, något vi gör när vi tar upp båten nästa gång.