Borta med Bengt

10 November 2019 | Shelter Bay Marina, Panama
08 November 2019 | Panama
08 November 2019 | Panama
08 November 2019 | Panama
08 November 2019 | Panama
04 November 2019 | Colon, Panama
04 November 2019 | Colon, Panama
04 November 2019 | Colon, Panama
30 October 2019 | Shelter Bay Marina
30 October 2019 | Shelter Bay Marina, Panama
28 October 2019 | Karaibiska havet
27 October 2019 | Karaibiska havet
26 October 2019 | Karaibiska havet
21 October 2019 | Aruba, Airport Anchorage
21 October 2019 | Aruba, Airport Anchorage
14 October 2019 | Aruba, Airport Anchorage
14 October 2019 | Aruba, Airport Anchorage
06 October 2019 | Aruba
06 October 2019 | Aruba
01 October 2019 | Karaibiska havet, Eagle Beach, Aruba

Veckan som har gått

10 November 2019 | Shelter Bay Marina, Panama
Wim van Blaricum
Bild: Handlandet tar aldrig slut.

Söndag 10 november 2019,

Måndagen fick vi äntligen besök av en 'Ad-measurer'. Han skulle komma vid niotiden men dök inte upp förrän vid tolv. En trevlig kille som gick snabbt igenom alla papper och förordningar. Det vi hade missat var en signalhorn. Vi har två som man blåser själv i men det blev inte god-känd. Det ska vara en med tryckluftsflaska. Den får vi skaffa oss om inte våra linehandlers tar en med sig.
Bengt mättades upp och totalt är han 49,05 fot (14,7 meter). Upp till 50 fot betalar man 800,- USD för genomfarten. Över 50 fot blir det nästan två gånger så dyrt. Vi har också fått vårt SIN (Ship Identification Number) som är vårt registrerings nummer vid kanalbolaget så om du köper Bengt i framtiden har du redan allt klart för Panamakanalen.
Förutom att det kostar en del behöver man också ha 3 linehandlers (Elisabeth är den fjärde) som ska sova över en natt och som man ska ge mat och dryck. Lotsen (advisor) ska ha tillgång till toalett, få drickor ur obrutna flaskor och få mat. Fendrar och linor (4x22 mm/125 fot) är man tvungen att hyra till en kostnad av 120 USD. Eftersom vi inte använder en agent betalar vi, utö-ver kanalavgifterna, en buffert på 891 USD som vi får tillbaka ett par veckor efter genomfarten. Den är till för att täcka oväntade kostnader. Hela genomfarten sker på två dagar. Första dagen går man igenom de första slussarna och ankrar eller lägger till vid en boj på Gatun sjön. Andra dagen går man igenom den grävda kanalen till de andra slussarna och sedan är man ... i Stilla Havet.

Båda slussar har webkamera:
https://www.pancanal.com/eng/photo/camera-java.html
https://www.pancanal.com/eng/multimedia/index.html


Kanalkostnader:
Genomfart 800
Mätning 54
Säkerhetsavgift 130
Buffert 891
Totalt 1875 USD


Idag, tisdag, är den sista helgdag av fyra, nämligen Colon-dagen. Den firas bara i Colon och har att göra med frigöringen från Colombia.
Vi gick en promenad i området. Marinan ligger mitt ute i ingenstans och djungeln börjar där marinan slutar. Det finns ganska många övergivna byggnader i djungeln som långsamt men sä-kert försvinner och blir djungel igen. Det är enormt fuktigt och glasögonen immar igen direkt. Vi försökte hitta vrålaporna som håller till här. De hörs vråla hela kvällen. Vi såg en i ett av träden men det gick inte att komma nära.

Lite jobb blev det också: mera tvätt och städning och vi bytte ut ankarsvirveln mot en vanlig schackel. Vi har en icke roterande svirvel som hade böjd sig och bultarna var rostiga. En sådär rostfri roterande svirvel har vi tre av ombord men jag litar inte på de. Det är en 10 mm bult som håller ihop hela grejen som dessutom snurrar runt sig själv.


bro
Uddevallabron i Panama


På onsdagseftermiddagen tog vi oss till Citybanken för att betala kanalavgiften. Färden gick genom staden som är mycket nergången, smutsig och skräpig. Mängder med bilar och folk, här ska man inte gå runt en mörk kväll. Shuttle-bussen släppte av oss och besättningen på den tyska 'Antje' framför banken där vi blev visiterade och fick visa våra väskor. Två väktare med stora pistoler och skottsäkra västar släppte sedan in oss på banken. Betalningen gick fort och en kvart senare stod vi på gatan igen, 19 000,- kronor fattigare. Vi tog en taxi till 4-Alto och hann med lite handling innan shuttle-bussen åkte tillbaka till marinan.
På kvällen gick vi på 'happy Hour' vid grillen (bring your own) och fick låna Norberts ('Antje') telefon som har ett lokalt SIM-kort och ringde till bolaget för at få en dag för genomfarten. Det blev måndag 11 november, samma dag som 'Antje'. Väl tillbaka på båten mejlade vi både lin-uthyraren och Paul från 'Luna Mare'. Vi använder helst inte telefonen eftersom samtal kostar drygt 17 kronor per minut plus en avgift på 6,50 kronor per samtal. Många köper ett lokalt SIM-kort men samtal till Sverige blir inte billigare för det. Det är internet folk vill ha men vi använder det så lite att det inte är värt pengarna. Här i marinan kostar internet 2 USD om dagen så vi köper det när vi vill ringa eller kolla posten och uppdaterar bloggen.
Varje kväll simmar vi i poolen när solen går ner.

Torsdag levererades Linor och fendrar. Stanley kom förbi på morgonen och fick betalt för sina linor och fendrar. Sex stora klotfendrar och tre linor lades på båten när vi var och handlade på eftermiddagen. Tyvärr en lina för lite så Stanley får komma och lämna en till. Dagen innan ge-nomfarten måste man ringa bolaget igen för att få bekräftelse och en tid när 'lotsen' kommer ombord. Det sker på 'The flats', ankarplatsen utanför marinan. Paul, Marion och Katharina (inte fransmannen alltså) kommer på måndag vid lunchtid och då börjar kanaläventyret.
Vi har handlat och handlat så nu kan vi segla två varv jorden runt utan att köpa en enda konservburk till. På kvällen fick vi ta isär toapumpen och göra rent den, Ett riktigt skitarbete.

Fredag skulle vi tvätta bäddmadrassen men då gick strömmen så vi fick vänta med det. Vi gick igenom motorn istället och kollade kylvatten och oljan. Uppsamlingstanken läckte igen så jag lagade en del pytte små hål med epoxi. Får se om det hjälper. Tanken är den där allt (lilla länspumpen, grå och svart vatten) avloppsvatten rinner in i innan det försvinner ut i havet.
Vid tretiden kom strömmen tillbaka och vi tvättade den i två delar klippta bäddmadrassen sedan gick vi och badade i poolen. En varm och solig dag idag, ganska ovanligt, så det kändes skönt att simma runt lite och tjöta med de, ovanligt många, andra seglarna som hade samma tanke som vi.

En ny granne fick vi också. En amerikansk båt 'Tidal Dancer' med ett trevligt par ombord, han från USA liknar Rolf Lassgård och hon från Tahiti. De hade även en stor vovve med sig som Obama tittade med stora ögon på men 'Duke', som hunden heter, är snäll och rädd för katter. De ska genom kanalen på fredag och sedan segla till Tahiti för att besöka släkten.


hul
Julen har börjat

rey
Vilket bröd?


Lördag tog vi shuttle-bussen till mataffären för sista gången. Det blev mest färskvaror och bröd som inhandlades. Jag har tyvärr fått en sådan jobbig myggbett på armen som blev inflammerat och hela underarmen svullnade upp inom en dag. Efter konsult med Antje, sjuksköterska, blev det antibiotika och Fucidin salva. Otroligt varmt och fuktigt men inget bad i poolen för mig. Elisabeth simmade runt och runt och plaskade glatt i det sköna svalkande vattnet. Mycket tjöt med andra seglare om kanalen.
Söndag kändes såret lite bättre, svullnaden har gått ner lite men det ser inte bra ut än. Mera piller! Vi ringde till kanalbolaget och det verkar som om vi ska igenom på måndagskväll. Matlagning för de tre linehandlers som kommer imorgon vid lunchtid. De sista tvättmaskinerna kördes varefter vattentanken fylldes på. Plock inne i båten. Klar för avfart!




Vi hörs nästa vecka från 'andra sidan'.


Bilder/Pictures

08 November 2019 | Panama
Wim van Blaricum
Repairs

s1

s2


Marina's Pet


c1

c2

c3



The Marina

m1

m2

m3
SAILMAKER

m4

m6

j1

j4

f2

f1

Veckan som har gått!

08 November 2019 | Panama
Wim van Blaricum
Bild: Istället för vakthund!

Söndag 3 november 2019, Shelter Bay Marina, Panama

Nu har vi varit här ett par dagar och vant oss vid att ligga i en marina igen. Sist vi låg i en småbåtshamn var Marina Lanzarote för mer än ett år sedan. Det är ganska lugnt för tillfället. Den stora rushen har inte kommit igång än. Säsongen för kanalgenomfarten ligger i januari-mars eftersom orkansäsongen i Stilla Havet inte slutar förrän i april då de flesta börjar överfarten till Polynesien. Här ligger inte många vi känner men ’Baloo’ (från Curacao) ligger här. Vi träffade också ett dansk par som ligger här med sin båt och som ska vidare till Stilla Havet. Varje dag simmar vi i poolen, böcker kan vi ta och lämna i biblioteket och det finns även en ’cruisers workplace’ där man kan jobba på sina projekt. De flesta båtar som ligger här är amerikanska. På VHF-nätet, klockan 8 på morgonen på kanal 77, annonseras mängder med aktiviteter. Allt från ’lär dig spela domino’ till ’yoga’ och ’jam session’. Vi får lite ’dagis’ känsla.

Det är mycket som ska fixas här i Colon innan vi ska igenom kanalen så vi började med ’listan’ dagen efter vi kom fram. Stagseglet lämnades in hos segelmakaren för reparation och gasflaskan lämnades in på kontoret för fyllning. Att gå igenom kanalen kräver lite jobb eftersom vi bestämde oss för att ’göra det själv’ och inte hyra någon agent. På så sätt sparar vi 400 USD. Linor och stora fendrar hyrs av Stanley Scott för 120 USD. Han lämnar här i marinan och hämtar på andra sidan. Hela kanalgenomfarten börjar med att man fyller i formulär 4405-I och ansöker om mätning. Sedan ska det ringas för att få bekräftat tiden de kommer att mäta upp båten. Vi trodde att det skulle göras i fredags men på grund av de många röda dagarna den här veckan blev det inte av. Vi ska ringa igen på söndag. Personalen på marinas kontor är mycket trevliga och hjälpsamma och ringer gärna dina samtal. För oss kostar det nämligen 17 kronor per minut från den svenska telefonen. Sedan ska man till City-banken och betala cash. Den ligger i Colon och chauffören till shuttle-bussen kör en dit. Sedan tar man en taxi till 4-Alto. Efter det ringer man och får en tid för genomfart. Den kan ändras och man kan ha önskemål. Vi ska ha vännerna från ’Luna Mare’ som linehandlers och de ligger redan på andra sidan så lite framförhållning vill de allt ha, de ska hinna ta sig hit med bussen. De är tre personer så därmed har vi uppfyllt kravet om fyra linehandlers (den fjärde är Elisabeth). Skönt att slippa hyra (100 USD p/p) folk eller att få okända personer.

Vi har åkt med shuttle-bussen till 4-Alto som är det stora shoppingcentret i Colon. Det är också ’säkert’. Staden Colon är inte så säkert och man ska inte dit om man inte behöver det, dessutom alltid med taxi. För många år sedan gick jag igenom kanalen. Då ankrade man på ’the flats’ som då var ankarplatsen vid Club Nautico på Colon sidan. Man gick helt enkelt till de olika kontor och fixade genomfarten. Det krävdes inte heller några tusentals dollar. Min genomfart kostade 37 USD och det hela gick på en dag med en 24 fots båt som inte klarade av mer än fem knop. Man hade egna linor och fendrar. Nu finns krav på linor med 22 mm diameter. Vem har så stora pollare? Vi gick igenom kanalen utan problem och utan ståhej. Nuförtiden görs det problem av allting. Det gäller inte bara kanalen men också vissa överseglingar. De till Nya Zealand eller till Sydafrika till exempel är kända för att vara ’jobbiga’. Klart de blir jobbiga om man redan har bestämt sig för att de är jobbiga. I början av 80-talet navigerade man med hjälp av sextant, papperssjökort och DR och vi seglade inte vilse för det. Dagens seglare har tillgång till ofantlig många hjälpmedel men saknar kanske erfarenhet eller tillit som inte blir bättre tack vara all ’information’ på internet och bloggar i ’jag vet vad jag pratar om’ stilen.

I 4-Alto finns det mesta bland annat en stor ’Rey’ supermarknad. Priserna på matvaror ligger på ganska hög nivå fast billigare än på Aruba, förutom frukt och grönt som är hyfsat billiga och dessutom lokala och färska. Det var vår första latin-amerikanska upplevelse och det var en riktig kulturkrock. Kaos överallt, bilar som kör tutande hit och dit, dessutom hur många som helst. Musik överallt, högljudd därtill. Massor med folk. Kommer man från en ensam ankarplats i Aruba får man allt vänja sig men … alla är så vänliga och hjälpsamma. Det gäller båda folk som jobbar i affärerna och de man frågar och möter.

Som sagt är det en del röda dagar i veckan. Allahelgona (dödens dag) firas här och för att hedra de döda är det förbjudit att sälja alkohol i både affärer och restauranger i 24 timmar natten lördag till natten söndag som är ’independence day’ från Colombia och måndag är flaggdag/Panamadag. Polisen har varit runt på bryggorna och kollat om alla gästbåtar har en gästflagga. Det blir böter annars. Som tur är hade Elisabeth sytt en fin Panama-flagga. Affärer och byggnader är pryda med flaggor och banderoller. Även om Panama-flaggan är snygg, ritat av presidentens son för många år sedan, så undrar man om allt det där är spontant är påtvingat. Tisdag är Colon-dag och då är man också ledig. Sedan blir det ’independence day’ från Spanien i slutet på månaden. Det firas också en del judiska helgdagar som firas så man ska passa sig när man ska handla eller gå till banken.

Första natten försvann katten ut i djungeln och kom inte tillbaka. Vi gick runt och kollade, ropade och frågade tvätt-tanten som sköter om ställets katter men ingen Obama inte. Nästa dag kom han spatserande tillbaka och skulle ha mat. Sedan sov han i många timmar.
Eftersom det regnar mest hela regnar hela tiden är det svårt att få tvätten torr. Regnperioden varar till december men då är vi redan långt borta. Vi fick vår cruising-permit och hämtade seglet hos segelmakaren. All betalning sker på kontoret. Vi gick till bunkringsbåten och fyllde på våra fyra dunkar med diesel, kostar runt 9 kronor per liter. Betalning sker också här innan på kontoret.

Lördag hade vi Bob och Anne från ’Baloo’ på middag. Bob hade vunnit Halloween-kostym tävlingen, utklädd till Ceasar, i fredags så han skulle hämta sitt pris i restaurangen denna kväll. Vi följde med honom som hans entourage, komplett med musikinstrument. Till vår förvåning bjöds det på middag och drinkar. Eftersom det var ’dödens dag’ blev det inte serverat alkohol men Bob fick en väska med vin med sig ’for on the boat’. Alla i personalen ville ta kort på sig med Bob som villigt ställde upp. Efter två middagar var vi proppmätta så efterrätten fick väntas till söndagens elvakaffe.

Vi kollade vindrodret och tyvärr var hela roderbladet och infästningen borta (se bild). Vi måste ha seglat på något stort på vägen hit. Det är så mycket skräp i havet så man vet aldrig. Vi seglade förbi en del stora stockar och annat flyttande material. Bengt är ’made of steel’ och där är vi väldigt glada för. Vi hade just köpt det nya roderbladet så det känns inte särskilt roligt att ha tappat det. Niohundra dollar som försvann i vågorna. Vi ska skriva till tillverkaren och försöker få det reklamerat men kommer inte att köpa reservdelar den här gången men fortsätter utan vindroder. Det blir alldeles för kostsamt, dessutom fungerar autopiloten bra. Tillverkaren till vindrodret finns i Argentina så vi kanske ska hälsa på honom när vi ändå är där nästa år. Som tur är har vi nu släpgeneratorn som tillsammans med vindgeneratorn producerar mycket ström så vi klarar strömförsyningen till autopiloten.
För att få bort röret fick jag ner in i vattnet och banka lite på det medans Elisabeth tryckte ner det ner genom lagerna. Grannen kom upp och varnade oss: ’There are crocodiles here you know’. Som tur var jobbet fort gjort och inga krokodiler syntes till. Enligt grannen finns det två här, en stor på 4 meter och en mindre. De brukar simma bakom båtarna. Det blir inga mer bad här!

Elisabeths telefon, som vi använder som väckarklockan, ställde om sig själv så vi vaknade en timme för sent i söndagsmorgon så vi fick ingen tid till mätning av båten idag heller eftersom vi ringde för sent. Vi försöker igen på måndag.

Söndagskväll gick vi till sailors potluck barbeque som halls varje söndag.

Vi hörs nästa vecka!
Vessel Name: Bengt
Vessel Make/Model: Bruce Roberts 44 offshore
Hailing Port: Wallhamn, Sweden
Crew: Elisabeth and Wim
About:
Vi är Wim och Elisabeth, båda i 50-års ålder som träffades vintern 2011. Tillsammans har vi sex barn. Segling, havet och öar är det som lockar oss. Hamnar undviker vi så mycket som möjligt. Vi ligger helst på svaj. [...]
Extra:
Vem är Bengt? Bengt är en Bruce Roberts 44 Offshore som byggdes av Bengt Matzén i Stockholm mellan 1987 och 2001. Bengts dröm var att segla jorden runt men det blev aldrig av. Vi köpte båten av hans dödsbo och gav den namnet som en hommage till honom. Bengt är byggd i stål och [...]
Social:
Bengt 's Photos - Bilder
Photo 1 of 12 | Back To Album
Prev   Next
AEbelö, denmark
AEbelö, denmark
Added 22 December 2015

Om oss

Who: Elisabeth and Wim
Port: Wallhamn, Sweden

Här är vi idag