Bild: Marigot Bay, St. Maarten

Det blev en blöt jolletur in i lagunen för att hitta båtaffären Island Water World där man kan klarera in i St. Maarten. Mycket vind och en del vågor.

Väl inne i lagunen såg man fortfarande skadorna efter orkanen Irma. Även om mycket arbete är gjort finns fortfarande många hus och hotell som inte är återställda. 90% av alla bebyggelser på ön blev förstörda september 2017. Det är svårt att föreställa sig vad invånarna har gått igenom men det måste ha varit ett helvete. En del båtvrak ligger kvar i lagunen eller står på land på de olika båtvarv som finns. Många av de känsliga naturområdena har blivit totalförstörda. Korall har dött. Elva människor dog. Flera marinor har inte återställts helt ännu men det mesta fungerar som vanligt igen så även IWW (Island Water World) som vi hade lite svårt för att hitta bland alla båtar och skräp på land. Vi frågade flera gånger och fick olika svar men till slut hittade vi rätt (’look for the red and white stripes’ som någon sa).

Jag klarerade in på deras tulldator och Elisabeth gick till bankomaten för att ta ut lite kontanter för att kunna betala klareringsavgiften på två euro (pengarna från klareringarna läggs i en särskild låda och skänks till sjöräddningen). Efter det blev vi medlemmar i IWW för att få både rabatt och skattefritt så vi passade på och beställde färg (15 liter bottenfärg, 10 liter primer, 1,5 liter svart lackfärg och 2,25 liter däcksfärg) som kommer på tisdag. Vi behöver även en del annat (VHF antenn och kablar, zinkanoder, buntband, o.s.v.) så det kommer vi att köpa under veckan. Att få stuvat allt på Bengt inför den tre till fyra dagars överfarten till Bonaire lär bli svårt men vi sparar flera tusen kronor på att handla här på IWW och inte på IWW på Curacao.

På eftermiddagen hällde jag hinkvis med vatten över den låsta förluckan tills Elisabeth äntligen skrek till att hon hittade stället där det läckte. En liten spricka i tätningen på framkanten på luckan gjorde att det bara läckte in vatten när sjöarna spolade över Bengt framifrån. Det var ganska lätt att åtgärda (skruva loss, täta, skruva fast). Sedan oljade Elisabeth in alla luck- och fönsterramar med cederolja medans jag gjorde rent alla gummipackningarna på luckorna (fyra) och fönsterna (fjorton) och smorde in dessa med silikonfett.

Efter inspektion av såret på min rumpa fick jag åter tillstånd att bada en kort stund av syster Elisabeth.

Bild: St. Maarten får mycket besök


Efter en god natts sömn vaknade vi av att Obama sa till att min frukost ska serveras nu eftersom jag är hungrig. Efter vår egen frukost började vi med att laga vindgeneratorn. Det var inte så enkelt som jag trodde eftersom jag fick klippa bort en del skadad kabel och skarva ihop flera kabelbitar för att få rätt längd. Tyvärr hade vi inte elkabel av rätt diameter av tillräcklig längd ombord. Med hjälp av rensbandet försökte vi att få igenom den skarvade kabel underifrån i stolpen men hålet i aktern var för litet så det gick inte. Efter många försök gav vi upp och tog till slut långa kablar av en mindre storlek men två av varje så vi fick rätt diameter på kabeldiameter ändå.

Elisabeth låg med huvudet och armarna i akterluckan för att trycka upp kablarna i det lilla hålet och jag stod på relingen för att dra upp rensbandet bit för bit tills kablarna kom upp ur stolpen. Vulkaniserande tejp och eltejp håller förhoppningsvis skarvarna täta. Efter kaffe-paus skarvade vi ihop kablarna med vindgeneratorns och skruvade tillbaka generatorn på stolpen. Bladen och konen monterades och snart snurrade vår AIR-X fint i den friska vinden och producerade el.

Här i Västindien behöver vi i princip aldrig starta motorn för att ladda batterierna. Solpanelerna och vindgeneratorn ger tillräckligt med el även för att köra watermakern (8 AMP/timme) ett par timmar om dagen.

Efter en kaffepaus till tog vi upp ankaret, rullade ut genuan och seglade långsamt parallellt med kusten ner till Marigot Bay på den franska sidan av St. Maarten. Vi passerade flygplatsen med den kända landningsbanan där planen landar bakom stranden och således flyger in mycket lågt över Maho Beach som därför även kallas för Kerosene Beach. Det låg många båtar för ankar här i Marigot Bay men vi hittade en fin plats i 5 meter kristallklart vatten. Efter godkännandet av syster Elisabeth fick jag hoppa i vattnet för första gången på fyra veckor och snorkla ut för att kolla om vår Knox hade grävt ner sig ordentligt. Såret är nästan helt läkt men det är fortfarande rött runt det. Vi håller koll!

Bild: Fort Charies, Pump Bay, St. Kitts

På natten rullade Bengt hit och dit och vi hade svårt att sova. Det blev även en del regnskurar så vi fick stänga luckan över sängen av och till som inte heller befordrade nattsömnen. Efter frukost tog vi upp ankaret vid åttatiden och satte kurs mot St. Maarten. Det blev som vi har varit med om förut. Så snart Bengt kom ut på öppet vatten blev det läckage i förluckan (vi har haft störtregn av och till i veckor och inte en droppe hade det kommit in), vindgeneratorn slutade fungera, vindrodret ville inte styra båten och vinden var nordost i stället för ost så planen att först segla till St. Barts fick skrotas.

Vi hade däremot en fin segling i riktning mot St. Barts men när vinden vred ännu mer mot nord valde vi att inte fortsätta kryssa utan ändrade kurs mot St. Maarten, vi skulle ändå dit. Många vågor spolade över Bengt men den enda luckan som läckte var förluckan (arghhh!). Tyvärr började även ett av småfönsterna läcka, förmodligen beroende på salt i packningen. Jag satt i sittbrunnen bakom ratten och njöt av seglingen i solen när en stor våg bestämde sig för att bryta över Bengts akterdäck, och på mig. Jag blev genomblöt, även de nytvättade dynorna fick sig en dusch, men vattnet var varmt och solen sken. Det torkar fort. Otroligt mycket Saragossa tång som flöt omkring i stora öar. Vi fick tång i vindrodret så det ville inte samarbeta längre. Paddeln hade böjd sig och rodret styrde hit och dit så vi fick gå upp i vinden för att sakta ner farten på Bengt till under 2 knop så vi kunde hissa upp paddeln och låsa rodret.

När vi närmade oss St. Maarten kunde vi se terminalen där kryssningsfartygen lägger till. Var det ett stort fartyg på St. Kitts hade här tre enorma fartyg förtöjd vid kajen, sida vid sida. Vi seg-lade fram till Simpson Bay på den holländska sidan och ankrade i viken. I morgon ska vi vidare runt hörnet till den franska sidan och ankra i Marigot Bay och klarera in. Sedan börjar handlandet av prylar och mat. Här ser det ut som Kanarieöarna. Hotell runt alla stränder, massvis med turister (amerikaner) och mängder med utflyktsbåtar. Vi är här för att handla utan att få behöva betala skatt (10%) annars hade vi nog skippat ön och stannat på Nevis och St. Kitts och seglat till Bonaire därifrån.

Vi tog ner vindgeneratorn och det visade sig att två kablar hade lossat och förorsakat kortslutning. Förhoppningsvis kan vi fixa det imorgon bitti eftersom vi behöver strömmen från vår AIR-X.