Borta med Bengt

17 November 2019 | Panama
15 November 2019 | Panama
15 November 2019 | Panama City
13 November 2019 | Panama-City
13 November 2019 | Pacific
10 November 2019 | Shelter Bay Marina, Panama
08 November 2019 | Panama
08 November 2019 | Panama
08 November 2019 | Panama
08 November 2019 | Panama
04 November 2019 | Colon, Panama
04 November 2019 | Colon, Panama
04 November 2019 | Colon, Panama
30 October 2019 | Shelter Bay Marina
30 October 2019 | Shelter Bay Marina, Panama
28 October 2019 | Karaibiska havet
27 October 2019 | Karaibiska havet
26 October 2019 | Karaibiska havet
21 October 2019 | Aruba, Airport Anchorage

The week that has past us!

17 November 2019 | Panama
Wim van Blaricum
Sunday 17 November 2019, Las Brisas, Panama-City

We try to update the blog in English but the last weeks have been 'busy'. Even if we do not have to go to work, go with the dog or take the car to the supermarket we still had things to do before we could transit the Canal.

Monday 4 November we got measured by the Ad-measurer who came at around twelve o'clock even if the appointment was for nine in the morning. He was a nice guy who went through the necessary information and filling in forms at a high speed. Most is done on a tablet but we still had to fill in some forms by hand. The only thing we seemed to have missed was a fog-horn driven by compressed air. The two handheld fog-horns we have on board were no good. We had to buy one.

Bengt was measured and turned out to be 49,05 ft. Had he been over 50 ft the price for the transit had been much more. We also got our SIN (Ship Identification Number) so if you buy Bengt in the future all is ready for a canal transit.
Apart from paying a considerable sum of money you also need three line-handlers (Elisabeth being the fourth) who have to sleep over one night and who you have to feed. The advisor has to have access to a toilet and get food and drink (from unopened bottles). One had to have lines (4x 22 mm/125 ft) and big fenders which have to be rented (120 dollars). Since we did not use an agent we had to pay a bond of 891 dollars which one gets back a few weeks after the transit if the canal company doesn't feel like you have to pay some more.
The transit is done in two days with a stop on Lake Gatun for the night.

All locks have a webcam:

Total costs for the transit:
The actual transit 800 Measurement 54 Security fee 130 Bond 891 Total 1875 USD

Tuesday was the last of the holidays of four, colon-day. This day is only celebrated in Colon and has to do with the liberation from Columbia. We took a long walk in the jungle that surrounds the marina. There are many ruins around which are slowly being eaten by nature. These are mostly remains after Fort Sherman. It is very moist once in the jungle and glasses get foggy and sweat starts pouring out of your body. We tried to find and see some of the monkeys that we can hear every night but had no luck.
Wednesday was pay-day so we took the shuttle-bus to the City Bank in Colon to pay our transit fee. The city has not changed much since I was there in the eighties. More run down and dirty and lots more cars and people but still not a safe place for a gringo with money in his pocket. The bus drops you off in front of the bank were two armed guards take care of you. Payment is quick and easy. All the paperwork is given to you by the advisor so the only thing you have to do is sign and give the cashier your stack of dollarbills. After 20 minutes we were back on the street but without 1900 dollars. We took a cab to the shopping center, 4-Alto, from where the shuttle-bus departs for the marina. We had even time to do some shopping. We wrote a mail to our line-handlers on the other side and ordered lines and fenders from Stanley. We phoned the canal company after 18:00 and got our time; Monday 11 November. '

Stanley came by on Thursday morning and was paid for his ropes and fenders. Six large boll fenders and three ropes were laid on the boat when we were in town in the afternoon. Unfortunately, a line to short so Stanley will have to come and leave another one. The day before the passage you have to call the company again to get confirmation and a time when the ' advisor ' arrives on board. This is done on ' The Flats ', the anchorage outside the marina. Paul, Marion and Katharina (not the Frenchman thus) come on Monday at lunchtime and then we could start our canal adventure. We have shopped and shopped so now we can sail two times around the world without buying a single can.
In the evening we got to disassemble the toilet-pump and clean it up, a real shit-job.

Friday we wanted to wash the bed mattress but then the power went so we had to wait with that. We looked at the engine instead and checked the cooling water and the oil. The collecting tank was leaking again so I repaired some tiny holes with epoxy. Will see if that helps. The idea is that all (small bilge pump, grey and black water) wastewater flows into the tank before it disappears into the sea. At three o'clock the power came back and we washed the in two parts cut bed mattress, then we went and swam in the pool. A warm and sunny day today, quite unusual, so it felt nice to swim around a bit and chatting with the, unusually many, other sailors who had the same thought as us. We also got a new neighbor. An American boat ' Tidal Dancer ' with a nice couple on board, he from the USA and she from Tahiti. They even had a big dog with them which Obama watched with great eyes but ' Duke ', as the dog is named, is kind and afraid of cats. They will go through the canal on Friday and then sail to Tahiti to visit the family. Saturday we took the shuttle bus to the grocery store for the last time. It was mostly fresh produce and bread we purchased. I have unfortunately a nasty mosquito bite on my left arm that became inflamed and the entire arm got swollen within a day. After consulting with Antje, a nurse, it became antibiotics and Fucidin ointment. Very warm and humid but no swimming in the pool for me. Elisabeth swam around and splashed happily in the beautiful cool water. Lots of talking with other sailors about the channel.

Sunday the wound felt a little better, the swelling has gone down a bit, but it does not look good yet. More pills! We called the Channel Company and it seems that we are going through on Monday night. Cooking for the three line-handlers that come tomorrow at lunchtime. The last washing machines were run, and the water tank was filled. Cleaning inside the boat. Ready for the transit!

This time I used Google translate for parts of the text. Horrible! No more.

Until next week!

Söndag 17 november, Las Brisas Anchorage, Panama City

17 November 2019 | Panama
Wim van Blaricum
Bild: Panama-City från ankarplatsen

Måndagsmorgon blev inte den lugna stunden innan avfarten som vi hade hoppas på. Svartvat-tenpumpen hängde sig så vi fick ta isär den och göra rent hela pumpen eftersom det hade fast-nat ’gegga’ mellan ventilerna. Eftersom det var fel på trycksidan rann det en massa äckligt toa-lettgegga in i kölsvinet. Blääää! Det var jag som fick skruva loss allt och vara väldigt försiktig eftersom mitt sår på vänstra underarmen inte var läkt ännu. Det var en del andra saker som skulle fixas, betalningen av marinan bland annat. Gråvattentanken hade fått förstoppning och fick öppnas med resultatet att diskvattnet sprutade ut ur slangen och rann in i kölsvinet.
Vi var just färdiga med städningen när våra line-handlers, Paul, Marion och Katharina dök upp. Sist vi såg Paul och Marion var på Lanzarote för mer än ett år sedan så det var ett roligt återse-ende.
Efter lunch började det regna. Kanalgenomfarten innehåller mycket väntande så efter att vi hade lämnat marinan lätt vi Bengt driva omkring på ’the Flats’. Vi skulle igenom kanalen med en tysk båt, ’Antje’, som redan hade ankrat där. Eftersom botten består av mjuk lera avstod vi från ankring för att förhindra att få en massa lera på och i båten. Efter en timmes drivandes i regnet kom vår Advisor med lotsbåten och vi satte igång. Advisorn var en trevlig och charmig man som älskade Elisabeths banankaka. Vi fortsatte mot första slussen ’Gatun locks’ där vi fick vänta ett tag igen. Regnet öste ner. Vi passerade under den nyöppnade bro över kanalen, komplett med ljussättning i Panama flaggas färger. Imponerande!

Sedan blev det bråttom. Vi gick långsides ’Antje’ och förtöjde vid varandra. Sedan gick det sakta in i slussen. Eftersom Bengt var störst fick vi göra det mesta av manövreringen in i slussen. Det gäller att hålla båtarna i mitten av slusskammaren. Advisorn var mycket bra och hade full kontroll. Kastlinorna kom flygande över båtarna och de långa linorna knöts fast på dessa. Sedan gick kastgubbarna med oss in i slussen där det redan låg ett skepp ’Georgia M’ förtöjd. Det slu-tade regna. Dörrarna stängdes och nu fanns ingen återvändo tillbaka till Atlanten för Bengt.
Det är en del turbulens när vattnet släpps in så linehandlers hade att göra med att hålla linorna tighta och båtarna i mitten av kammaren. Vår Advisor sa till hela tiden vilka linor som skulle tightas eller vilka som inte skulle det. Det är Advisorn på båten i mitten som har kontrollen. Efter att skeppet blev dragen av lokomotiven till nästa kammaren kunde vi gå framåt, men först efter att linorna tagits tillbaka till båten. Kastlinorna satt kvar och gubbarna i land fick gå med dem uppför slusskanten. Vi fick hålla ’gå-hastighet’. I andra kammaren samma procedur. Den sista kammaren är den svåraste eftersom turbulensen är störst här (söt möter saltvatten) och skeppet börjar använde sin propeller för att komma ut ur kammaren. Just då gick en av Antjes linor av och vi började kastas runt i virvlarna. Advisorn ropade upp slussmästaren och stannade skeppets propeller. Vi fick också tydliga instruktioner om hur vi skulle göra med motor och ro-der medans Antjes besättning fick upp en ny lina till land, sedan fortsatte utslussningen.
Efter en halvtimmes färd över Gatun-sjön där en sen middag serverades, förbi de nya slussarna, förtöjde vi vid en stor boj för natten. Advisorn hämtades och vi fick en tid när hans kollega skulle komma nästa morgon. Paul och Marion lånade vår säng, Katharina sov i doghouset och vi la oss tillrätta i soffan. Det blev en varm natt med en del regn och mygg men alla var glada (men inte så pigga) på morgonen. Solen sken och frukost åts i sittbrunnen. Den nya Advisorn skulle komma kvart över sju men dök inte upp förrän en timme senare. Sedan satt det av direkt mot kanalen. Nu blev det riktig kanalfärd med långa raka sträckor. Solen sken och det blev varm. Advisorn var ung och satt mycket med mobilen. Ett par gånger fick vi stanna och vänta någon timme på grund av båtar med farligt gods som vi inte fick passera. Besättningen tog det lugnt och en del gick och la sig. Det tar många timmar tills man kommer fram till nästa sluss. Vi åt lunch, fikade och spanade efter krokodiler. Kanalen är djup hela vägen in till land så man kunde komma nära kanterna. En och annan regnskur passerade men annars var det fint väder.

När kanalen grävdes var den biten som heter ’Gaillard Cut’ svårast att göra. Det mesta fick grävas för hand och många män dog på grund av sjukdom. Nuförtiden är kanalen en enorm inkomstkälla för Panama och en stor turistattraktion. Det finns museer och andra sevärdheter men inget sägs om de tusentals män som dog eller om de andra som grävde kanalen i oftast mycket dåliga förhållanden och med dålig lön men som gjorde det möjligt för tusentals skepp att ta sig mellan två oceaner varje år. De som hedras och får monument är konstruktören eller andra ’viktiga’ personer, inte de tusentals arbetarna som grävde ut kanalen. All heder åt dem.

Till slut passerade vi broarna och stannade Bengt för att vänta in slussningen. Enligt Advisorn hade vi varit för långsamma och missat vårt ’schema’. Vi hade gått fram i mer än 5,5 knop hela tiden men farten över grund var ju mindre på grund av motström. Väntetiderna är inte bra heller för ’schemat’. Vi fick i alla fall slussa med nästa skepp ’Ocean Mercury’, ett enormt fartyg som förtöjdes bara några meter bakom oss. På nerslussningen ligger man framför skeppen. Vi förtöjdes ihop med Antje igen, ’nesting’ som det kallas, och fortsatte sakta in i slussen. Advisorn såg till att vi hamnade rätt. Vid nedslussning gäller det att ha förtöjt innan skeppet kommer in i kammaren eftersom det blir väldigt strömt då. Efter första kammaren började det ösregna och åskan gick rakt över oss. Sikten var noll. Även här är den sista kammaren svårast på grund av strömmen. Det gäller att ha starka linor. Vid den allra sista slussen, Miraflora locks, finns besökscentrumet med flera våningar där massor med folk stod och tittade på slussningarna.
Nu kunde vi se Stilla Havet framför oss och även om det ösregnade var det ett minnesvärd moment (andra gången för mig). Själva nerslussningen är lugn. Väl ute och ur vägen för ’Ocean Mercury’ tog vi oss loss från ’Antje’ och fortsatte en liten bit mot Balboa Yacht Club där vår Advisor blev upphämtad. Stanley kom med taxibåt och hämtade sina linor och fendrar. Efter ytterliga en timmes motorgång, det var vid åttatiden på kvällen, ankrade vi vid Las Brisas framför Panama-City. Katharinas man, Daniel, kom ombord för att hämta våra linehandlers men först blev det skål och tack för hjälpen med bubbel och tilltugg. Medans vi sov gott i vår egen säng låg Bengt tryggt för ankar i Stilla Havet.

Onsdagseftermiddag blev Elisabeth hämtat av Paul och Marion och följde med dem till stan. Man åker buss, 2,50 kronor per resa, men det behövs ett kort som bara går att köpa i stan. Föraren hanterar inga kontanter. Kortet kostar 2 dollar men kortautomaten är bara på spanska så det krävs någon som kan språket för att trycka på rätt knapp. Paul hade gjort det förr så Elisabeth fick sitt busskort laddat med 5 dollar. Jag stannade ombord eftersom kanalresan varit tröttsam, dessutom hade jag ont i armen då såret ännu inte var läkt. Här i Las Brisas finns en jollebrygga som man inte kan använda vid lågvatten då det inte finns något vatten där. Man ska hålla koll på tidvattnet här i Stilla Havet.

Torsdag städade vi däcket och torkade en massa handdukar, kuddar och dylikt. Däcket hade blivit otroligt smutsigt på kanalfärden på grund av alla smutsiga skor på den våta ytan. Vi var trötta och tog det lugnt. På kvällen tog vi jollen över till ’Nana’ för en sundowner.

Fredag fick vi ett enormt åskväder över oss där vi kunde se blixtarna slå ner i stan. Efter det gick vi iland och tog en promenad i området som består av två öar ihopkopplad genom en damm ’The Causeway’. Det finns en del affärer och mängder med restauranger och kaféer. Två småbåtshamnar finns det men de är så dyra att ingen vill ligga där. Öarna heter Isla Perico och Isla Flamenco.

Lördag fick vi besked från Neill och Heidi ang. deras kanalgenomfärd så vi kommer att åka till Colon igen för att vara line-handlers åt dem. Det blir någon gång i slutet på nästa vecka. Efter det är det snart december och dags för oss att börja seglatsen till Påskön.
Efter frukost, två timmar innan lågvatten, tog vi oss iland och åkte buss till Albrook Mall, ett shoppingcenter i flera våningar med mängder med affärer. Mest affärer med kläder, skor och mobilprylar/radioapparater men vi hittade också en bra järnaffär ’Do it’ som sålde bland annat filter till watermakern och ett signalhorn med lufttryck. I och för sig har vi gått igenom kanalen utan den men man vet aldrig vad myndigheterna i Chile eller Argentina hittar på så vi köpte en för säkerhets skull. En slangklämmemejsel hade de aldrig hört talas om. Chefen letade upp något på nätet men det var inte det vi sökte. Vår mejsel har används så mycket att den har slitits ut och slinter. Det är ett mycket användbart verktyg. De var i alla fall väldigt hjälpsamma och trevliga i affären.
För att komma från busshållplatsen till Albrook Mall måste man passera metrostationen och bussterminalen. Ljudnivån från tågen var enormt hög och det i kombinationen med hög musik, mängder med folk, ljudet av gasande bussar och dålig akustik gjorde att man fick lust att hålla för öronen. I centret finns också ’Super 99’, en enorm supermarknad där varorna stod huller och buller. Julmat och prylar stod på bord i de trånga gångarna. Lördag är kanske inte den bästa dagen att besöka det stora shoppingcentret och handla mat men även om det var mängder med folk och musik var alla trevliga. Det talas lite engelska men Elisabeth fick hjälp av en snäll kvinna vid grönsaksavdelningen. Vi gick runt en del bland affärerna eftersom det ändå inte gick att åka tillbaka till Bengt vid lågvatten, dessutom spöregnade det ute, och vi passade på att äta lunch på Burger King. Tyvärr var Wifi signalen inte så stark så samtalen till Sverige blev korta. Elisabeth gick in i en del affärer för att leta efter en regnponcho men hittade ingen.

Bussen tillbaka fastnade i lördagens trafikstockning medans regnet öste ner. Det blev så mycket regn att gatorna på vissa ställen fylldes med decimeter hög vatten och bussen skvätte det högt när den körde igenom pölarna. Barnen på bussen skrek av förtjusning. Bussen passerar en del stora pampiga myndighetsbyggnader som var heldekorerade med flaggor, vimplar och bande-roler i Panama flaggans färger (röd, vit och mörkblå). På vissa ställen hade det planterats hund-ratals småflaggor i gräsmattan. Nationaldagen var förra veckan men ’independence-Day’ från Spanien firas nästa vecka så flaggorna fick nog vara kvar. Landet har en del finansiella och korruptionsskandaler bakom sig och myndigheter utövar ibland sin makt på ett mindre trevligt sätt. Den regerande eliten verkar vilja skapa någon slags ’Panama-känsla’ bland den, för det mesta, inte så rika befolkningen. Syftet är självklart att skapa en status-quo och behålla makten.

Mängder med åska varje eftermiddag


Vi gick av bussen och väntade ett tag vid hållplatsen innan vi gick över vägen till jollebryggan eftersom det regnade och regnade. Jollen var fylld med vatten och fick ösas. Enligt alla lokalbor vi har pratat med är november den värsta regnmånaden och den är som tur är snart förbi.

Söndag blev fixar dag. Vi hade fångat vatten i skurarna så det blev en del tvätt. Dammsugning och städning. Watermakern kördes idag eftersom det låg en massa diesel i vattnet igår. Även om intaget sitter en meter under vatten vill vi inte riskera något.



The Panama Canal in pictures

15 November 2019 | Panama
Wim van Blaricum
Bengt's 'canal' crew

1- 'Antje' is the boat we go through the canal with

2- Marion is always positive despite the rain

3- THe skipper preparing lines

4- Paul och Katharina happy in the rain

5- Paul och Katharina

6- Pilotboat coming alongside

7- And the advisor jumps onboard

8- Our wonderful line-handlers. Paul och Marion from 'Luna Mare' and Katharina from 'Nana'

9- Advisorn gives information and got 'real' coffee while it was nescafe for the crew

10- We forgot his name but he was a wonderful man

11- Approaching the channel

12- The new bridge has only been open for some months

13- Aproaching the first lock

14- Soon in he chamber, lines have been thrown

15- 'Nesting'

16- On the way in

17- We went through with 'Georgia M'

18- Lots of turbulence so the lines have to be kept tight

19- Bye bye Atlantic

20- Linehandlning is hard, here Paul och Marion

21- Advisorn has kontroll

22- Turbulence

23- On the way up

24- No return now

25- Teh other chamber

26- Going up means lying behind the big ship

27- THe other day, on the way to the Pacific. Paul steering

28- THe other Advisorn to the left

29- the Advisor was a nice guy

30- Katharina takes a break after handling the lines. All has to be rady before locking in.

31- Soon

32- 'Nesting'

33- Advisorn keeps kontroll

34- In into the first down chamber. Here we are in front of the ship

35- It is important to have all lines tight before the ship comes in since there is a lot of current in the lock.

36- Fordeck: Katharina and Elisabeth. Happy in the sun.

37- We lock down with 'Ocean Mercury'

38- Pedro Miguel locks

39- Miraflora locks, we see the Pacific

40- Waiting for the rain

41- The last lock has a visitors centre. (left)

42- Than the rain starts. Paul och Marion take cover under the solarpanel

43- Waiting

44- 'Ocean Mercury' is pulled by six locomotivs

45- He comes close

46- Very close

47- According to the advisor there has been to little rain so the waterlevel in the lake is low

48- At lasr the last gate opens and we can enter the Pacific
49- Katharinas man, Daniel, came to get our crew but first a toast to the Pacific

50- Bengts crew through the canal. Paul, Marion, Elisabeth, Wim och Katharina

Vessel Name: Bengt
Vessel Make/Model: Bruce Roberts 44 offshore
Hailing Port: Wallhamn, Sweden
Crew: Elisabeth and Wim
Vi är Wim och Elisabeth, båda i 50-års ålder som träffades vintern 2011. Tillsammans har vi sex barn. Segling, havet och öar är det som lockar oss. Hamnar undviker vi så mycket som möjligt. Vi ligger helst på svaj. [...]
Vem är Bengt? Bengt är en Bruce Roberts 44 Offshore som byggdes av Bengt Matzén i Stockholm mellan 1987 och 2001. Bengts dröm var att segla jorden runt men det blev aldrig av. Vi köpte båten av hans dödsbo och gav den namnet som en hommage till honom. Bengt är byggd i stål och [...]
Bengt 's Photos - Västindien 2019
Photo 65 of 89 | Back To Album
Prev   Next
Added 14 March 2019

Om oss

Who: Elisabeth and Wim
Port: Wallhamn, Sweden

Här är vi idag