Borta med Bengt

14 October 2019 | Aruba, Airport Anchorage
14 October 2019 | Aruba, Airport Anchorage
06 October 2019 | Aruba
06 October 2019 | Aruba
01 October 2019 | Karaibiska havet, Eagle Beach, Aruba
01 October 2019 | Karaibiska havet, Eagle Beach, Aruba
24 September 2019 | Aruba
23 September 2019 | Aruba
15 September 2019 | Aruba
15 September 2019 | Aruba
08 September 2019 | Aruba
08 September 2019 | Aruba, Airport Anchorage
05 September 2019 | Karaibiska havet, Spaans Water, Curacao
04 September 2019 | Karaibiska havet, Spaans Water, Curacao
30 August 2019 | Karaibiska havet, Spaans Water, Curacao
28 August 2019 | Karaibiska havet, Spaans Water, Curacao
23 August 2019 | Karaibiska havet, Spaans Water, Curacao
21 August 2019 | Curacao
19 August 2019 | Curacao

The week that has past us:

14 October 2019 | Aruba, Airport Anchorage
Wim van Blaricum | Hot!
Sunday 13 October 2019, Airport Anchorage, Aruba

It seems we are spending some more time here on Aruba. The weather is still very unstable and we don’t feel like sailing into a strong south-westerly wind and having thunder and lightning all around us. Neill and Heidi had quite a difficult sail down to Santa Marta in Colombia with lots of thunder and a strong headwind. We do small jobs on Bengt; they never seem to end. It gets very wet around the cooling pipes of the refrigerator from condensation and that gives mildew in the wood around them so we clean with vinegar and keep it as dry as possible. I sanded and painted the woodstove with heat-resistant paint and made a nice work of some thin rope around the handhold. Since the handhold is an ordinary curtain rail it protects it from salt hands besides looking good. Lots of swimming and a long walk on the beach.

The tourist season has started so the number of Jetskis driving around Eagle Beach has increased. Some of them come very close, we have got water splashed in the boat a few times. Elisabeth goes naked on deck and screams at them. To avoid curious tourists coming too close we walk naked on deck. This seems to keep the Americans away since they do not like naked bodies. The locals however don’t seem to mind. One man driving past with me naked on deck wondered laughingly if he could come onboard.

Tuesday gave unsteady weather so we moved back to the Airport Anchorage. There are not many visiting boats on Aruba, we were all alone on Eagle Beach, and even in the other anchorages there are only a few. Lots of rain and thunder.
On Wednesday also lots of thundery squalls in the morning so we couldn’t go ashore until noon to phone grandchild Iris and congratulate her on her very first birthday. After that a long walk on the beach before the sky turned black again.

On Thursday we went ashore early, no rain and thunder, and walked the 2,5 kilometres to Ling and Son, the big Albert Heyn supermarket, to do some shopping. Prices for food on Aruba are the highest we have seen so far but one must eat so we filled our shopping trolley anyway. Here Elisabeth found exactly the same bathing ring that broke last week so she was happy for that.

Friday again lots of thunder and lightning in the morning but it cleared up around lunchtime. We had collected at least 60 litres of water and washed all our towels and sheets with it. We had Swedish Martin for dinner in the evening. He brought the parcel for Neill and Heidi that we will take with us to Panama for them. It’s not often we have Swedish guests onboard nowadays so Martin’s visit was much appreciated. We had a nice evening with, apart from good company, good food and a nice desert with a very fine Calvados.

Early on Saturday we went to town to look for a paint shop to buy brushes and visit some shops that sell electronics. Our old ‘take ashore’ computer, a Macbook from 2009, is nearing the end of its life and we thought (!) we needed a replacement. We wanted some sort of tablet with GPS so we could use it for navigation as well for mail etc. A SD-card for our plotter with charts for a certain area costs around 250 USD. The same information downloaded to a tablet costs only 25 USD per area. The profit is obvious (also for chart seller Navionics), the information the same, but off course the tablet has to be bought as well.

When we have enough electrical power we use the computer and OpenCPN. We have collected lots of charts for this program and even made our own charts with the help of SAT2CHART and SAS-PLANET/GOOGLE EARTH. This works fine! There is a catch though: the computer uses 2 Ampere (48 A per day) while our plotter only uses 0,6 Ampere (14,4 A per day). We have written before about our electricity production. We use that we make, which means we have to adapt our usage to that we produce and use appliances that consume little energy or don’t use them at all.

Since the tourist shops advertise with ‘Duty-Free’ shopping we thought that this also counts for electronics but, as we asked in all shops, this is not possible. ‘Duty-Free’ is only possible for jewellery, diamonds, watches, etc. That is probably why there are so many of that sort of shops around and only three electronic shops. A 9,7 inch iPad costs around 1000 USD here.
On the way back the sky turned black and we just managed to get back to Bengt before all hell broke loose. The wind backed to the southwest and the swell started coming in through the gap in the reef. Thunder, lightning and rain all around. We stayed in the cockpit to prevent us from getting seasick. Bengt rolled and rolled. Around bed-time it calmed down and we had a rain free night.

Sunday was cleaning and washing day. We cleaned the greywater tank, which smells badly if you don’t and we took the stove out to clean the sides and back. We hoovered and dusted. Sometimes one doesn’t understand how a small boat gets so dirty so quickly. After that we contemplated about this with buying a tablet.
George Monbiot (The Guardian) writes: Our society is focused on consuming and it is, for an individual, difficult to change that. We are guided by an ideology so familiar and pervasive that we do not even recognise it as an ideology. It is called consumerism. It has been crafted with the help of skilful advertisers and marketers, by corporate celebrity culture, and by a media that casts us as the recipients of goods and services rather than the creators of political reality. It is locked in by transport, town planning and energy systems that make good choices all but impossible. It spreads like a stain through political systems, which have been systematically captured by lobbying and campaign finance, until political leaders cease to represent us, and work instead for the pollutocrats who fund them or for themselves. Within such a system, individual choices are lost in the noise. Attempts to organise boycotts are notoriously difficult, and tend to work only when there is a narrow and immediate aim.
The power of consumerism is that it renders us powerless. It traps us within a narrow circle of decision-making, in which we mistake insignificant choices between different varieties of destruction for effective change. It is, we must admit, a brilliant con. It’s the system we need to change, rather than the products of the system. It is as citizens that we must act, rather than as consumers. But how?


One way of acting has been showed to us by Greta and the other climate striking youngsters: continuous peaceful mass demonstrations by people over the whole world. This is an effective way to bring change. If we react as citizens instead for as consumers maybe change will come before it is too late to stop the clock ticking to twelve. The Bulletin of the Atomic Scientists put the doomsday clock already a few minutes before twelve in the sixties. Today it is at two minutes to twelve. The rich and powerful don’t care if you cancel your holydays to Thailand for the sake of the environment, they get their money anyhow. The airplanes are packed with people in any case but when the same people stop flying then maybe change will come fast. The question is how to achieve mass demonstrations and boycotts.

George Monbiot writes: The ideology of consumerism is highly effective at shifting blame: witness the current ranting in the billionaire press about the alleged hypocrisy of environmental activists. Everywhere I see rich Westerners blaming planetary destruction on the birth rates of much poorer people, or on “the Chinese”.

A clear sign that we are being manipulated by oil- and other powerful multi-national companies who own the media. This is easily done via social media like Facebook. Google has made us stop thinking. It is always somebody else who is to blame for the environmental catastrophe that awaits us. Don’t forget that we Westerners (20% of the world’s population) account for 80% of the world’s pollution. We all know that we cannot continue this way but change needs courage and knowledge. Change costs and gives fear of losing that you have.
In ‘Tao Te Ching’, written by Lao-Tse, one can read the following:

Chapter 53
If I were to have the very slightest insight, I would live in accordance with the Great Tao. My only fear is, to go astray from Tao while spreading it. Great Tao is smooth and plain, yet people prefer the devious bypaths. Hence, the government is corrupted with luxury and splendour. The people are exhausted with labour and leave the fields to be wasted and the granaries depleted. Under such practices, the officials wear fine clothes, carry sharp swords and indulge themselves in good food and drink. They crave with greed to possess great wealth. Such is said to commit the crime of robbery and certainly is not the Way of Tao.

Fear is the greatest enemy of change even if the change itself is positive. It is easier to hold on to that you have than to change. Change gives uncertainty, anguish and chaos. Nevertheless chaos gives order (Yin and Yan principle) and in the end a new, and hopefully better, way of living together on this planet of ours.

When I lived in the Swedish village of Lilla Edet there was a proposal to build several wind generators up in Svartedalen, the nature reserve where I lived on the edge of. It didn’t take long before the protests started. The arguments against, some ridiculous, were many, the arguments in favour were few. When we left the village to sail the oceans of the world there were a few generators build.

Here we are on Aruba and thinking about buying a tablet or a new computer. The old one still works albeit slow and with short battery-time. Is this a problem for us? Since we have learned from birth that consuming is life we had doubtlessly bought a new one. When we act as citizens of the world with a responsibility for the planet we live on we say no to a new computer but it probably turns out the same way as with our old telephones. To force us to buy ‘new’ gadgets programs or apps just stop working. A little signs says: ‘your operating system is to old’ and no updates are possible. For example Instagram, Facebook and Mobile BankID don’t work on our telephones anymore. Most apps, if not all, can be missed but the BankID is needed to log into our bank and pay the bills, transfer money, identify yourself at the tax-office, etcetera.

If I write to BankID with a complaint the reaction is zero. If 18000 customers (that many had to change phone) stand in front of their office and protest change happens very quick indeed. It is like with Marine Warehouse (see previous blog entry) and Budget Marine. We are only a little customer which you can ignore but if all sailors in the Caribbean boycott these businesses things will change fast.

One question is how to organize so many people so our ‘leaders’ understand that change is necessary. Another is how to make people understand the gravity of the situation and to engage them in their future and that of their children.

Until next week!




Veckan som har gått!

14 October 2019 | Aruba, Airport Anchorage
Wim van Blaricum | hot!
Söndag 13 oktober 2019,

Det verkar som om vi kommer att stanna någon eller några veckor till här på Aruba. Vädret är fortfarande ostabilt och vi har ingen lust att segla i motvind och med en massa åska runtomkring oss. Neill och Heidi hade en ganska jobbig seglats ner till Santa Marta i Colombia med mycket åska och hårda sydvästliga vindar i slutet. Vi gör lite småjobb på Bengt såsom städning runt kylen. I det här fuktiga vädret blir det mycket kondens på rören som vi inte kan göra så mycket åt förutom att hålla det så torrt som möjligt. Jag målade kaminen med värmebeständig färg och stolpen med vanlig svart färg. Efter torkning blev det lite sjömansarbete på den för bättre grepp. Stången är en vanlig gardinstång av tunn plåt så sjömansarbetet skyddar den även från salta händer och dylikt. Snyggt dessutom! Mycket bad och en promenad på stranden.

Turistsäsongen har börjat här och antalet jetskis som kör runt framför Eagle Beach har ökat. En del nyfikna kommer alldeles för nära och vi har fått vatten genom luckorna vid några tillfällen. För att avskräcka dem, framförallt amerikanska turister allergisk mot nakenhet, brukar vi gå runt nakna på däck. Lokalborna, däremot, bryr sig inte särskilt mycket. En herre som körde förbi när jag stod där naken undrade skrattande om han fick komma ombord.

Tisdag blev vädret ostadigt så vi åkte tillbaka till Airport Anchorage. Det finns inte många båtar här på Aruba, vi var själva på Eagle Beach och på Airport Anchorage ligger bara ett fåtal båtar. Mycket åska och regn.

Onsdag gav också mycket åska och regn så vi kunde inte gå iland förrän vid tolvtiden för att ringa och gratta barnbarnet Iris på hennes ettårsdag. Sedan en promenad på stranden innan det mörknade igen.

Torsdag gick vi iland tidigt, ingen åska idag inte, och gick de 2,5 kilometer till Ling and Son, den stora Albert Heyn supermarknaden, för att handla. Priserna på Aruba är bland de högsta vi har upplevt men man måste äta så vi fyllde kundvagnen ändå. Till Elisabeths stora glädje hittade hon en likadan simring som hade gått sönder förra veckan.

Fredag var det mycket åska och regn på morgonen men sedan klarnade det upp. Vi hade samlat minst 60 liter vatten och tvättade främst handdukar och annat med frotté i. På kvällen hade vi Martin som middagsgäst. Han hade med sig paketet till Neill och Heidi som vi ska ta med till Panama. Det är inte ofta man har svensktalande gäster ombord. Vi hade en trevlig kväll med honom.

Lördag åkte vi in till stranden efter frukost och gick på stan. Vi behövde köpa målarpenslar och kolla efter en ersättare för vår gamla 'ta med iland' Macbook från 2009 som inte kommer att hålla så mycket länge till. Vi hade tänkt oss någon slag platta med GPS som vi också kan använda för navigering. Ett SD-kort med sjökort till plottern kostar drygt 2500,- per område, däremot kostar samma sjökortsområde laddat ner på en platta 'bara' 250,- kronor per område. Snacka om hur man som konsument blir manipulerad. Vinsten är uppenbart, informationen är detsamma, men plattan måste införskaffas och kostar såklart en slant. Har vi tillräckligt med ström använder vi datorn och OpenCPN. Vi har samlat på oss mängder med sjökort till det programmet och även gjort våra egna med hjälp av SAT2CHART och SAS-PLANET/GOOGLE EARTH. Det finns däremot en hake: datorn förbrukar 2 ampere (48 A per dygn) och vår plottern förbrukar bara 0,6 ampere (14,4 A per dygn). Som skrivits tidigare producerar vi all vår ström med hjälp av vinden, vattnet och solen och det betyder att vi måste anpassa förbrukningen till mängden el vi tillverkar och använda så el-snåla apparater som möjligt eller inte några alls. En platta förbrukar inte lika mycket el som datorn.
Eftersom turistaffärerna har 'duty-free' shopping här hade vi fått för oss att man även kan köpa elektronik skattefri men det går tyvärr inte. Sådant gäller bara på lyxvaror såsom klockor, diamanter och smycken. Förmodligen är det därför det finns mängder med dylika affärer och bara tre elektronik-affärer. En 9,7 inch IPad kostar drygt 1000 USD här. På vägen tillbaka blev himlen svart och vi hann precis åka tillbaka till Bengt innan vinden svängde till sydväst och dyningen började rulla in genom öppningen i revet. Åska runt omkring oss. Vi fick stanna ute i sittbrunnen för att inte bli sjösjuka.
Dyningen avtog lagom till kvällen och vi hade en lugn natt utan regn och åska.

Söndag blev tvätt och städdag. Bland annat främre gråvattentanken och spisen gjordes rent. Dammsugning och dammtorkning. Ibland fattar man inte hur fort det blir smutsigt på en båt. Sedan blev det lite funderingar om det där med att skaffa sig en platta.

Vårt samhälle är inriktat på konsumering och det är svårt att, som individ, ändra på detta. Vi styrs av en ideologi som är så bekant och genomgripande att vi inte ens erkänner den som en ideologi. Det kallas för konsumism. Det har utformats med hjälp av skickliga annonsörer och marknadsförare, av företagens kändis kultur, och av media som använder oss som mottagare av varor och tjänster snarare än som skaparna av den politiska verkligheten. Det är låst av transporter, stadsplaneringen och energisystem som gör bra val omöjliga. Det sprider sig som en fläck genom politiska system, som systematiskt har fångats av lobbyverksamhet och finansiering av kampanjer, tills de politiska ledarna upphör att företräda oss, och i stället arbeta för de 'plutokrater/pollutokrater' som finansierar dem eller för sig själva.


Om jag hade ett ögonblicks klokhet Skulle jag vandra på den Stora Vägen och endast frukta att komma bort från den. Fastän Vägen är ganska bred Älskar folk genvägar. Domstolen är felfri, Medan fälten är övervuxna med ogräs, Och kornbodarna är tomma. Bär de fina silkes kläder, Bär på skarpa svärd, Mätta sig med mat och dryck Har välstånd i överskott. De kallas tjuvaktiga skrävlare. Detta är definitivt inte vägen.

Inom ett sådant system försvinner individuella val i mängden. Kraften i konsumism är att den gör oss maktlösa. Det fångar oss i en begränsad cirkel av beslutsfattande, där vi missförstår oss på betydelselösa val mellan olika sorter av förödelser för att förhindra en effektiv förändring och det är ett lysande knep.
Systemet behöver ändras, snarare än produkterna av systemet. Det är som medborgare vi måste agera, snarare än som konsumenter. Men hur?

Ett sätt har Greta och de andra klimatstrejkande ungdomarna visat oss: kontinuerliga fredliga massdemonstrationer av folk i hela världen. Det brukar vara ett effektivt sätt att få ändringar till stånd. Om vi reagerar som medborgare istället för som konsumenter kanske förändringen kommer innan det är för sent. De rika bryr sig inte om du väljer bort semestern till Thailand eller inte. Planen flyger dit ändå men om alla slutar åka flyg dröjer det förmodligen inte länge innan saker och ting förändras. Frågan är hur man åstadkommer sådana massdemonstrationer och bojkotter. Konsumismens ideologi är mycket effektiv på att flytta skulden: lägg märke till skrikandet i den av högern styrda pressen om det påstådda hyckleriet av miljöaktivisterna. Överallt ser man rika västerlänningar skylla planetens förstörelse på de mycket fattigare människorna i 'tredje världen', eller på 'kineserna'. Ett tydligt tecken på hur vi blir manipulerade av bland annat oljebolagen och andra multinationella företag. Det är alltid någon annan som bär skulden men kom ihåg att vi, västerlänningarna (20% av världsbefolkningen), står för 80% av miljöförstörelsen.

Alla vet att saker och ting måste förändras men gärna någon annanstans. Förändringar kostar och rädslan för att förlora den bestående ordningen (tryggheten) är det största hotet mot en förändring även om den är positiv. Förändringar väcker oro, skapar kaos, förvirring och osäkerhet och kan ge ångest och smärta. Det är lättare att hålla fast vid det man har, och känner igen, än att förändra. Man vet att något måste göras och det skapar ännu större förvirring och kaos. Kaos ger ordning (Yin och Yang principen) och så småningom ett nytt sätt att leva tillsammans på den här planeten men vi har lärt oss att inte se och att inte bry oss.
När jag bodde i Lilla Edet blev det tal om att bygga ett antal vindkraftverk uppe i Svartedalens naturreservat som jag bodde i utkanten av. Som ett brev på posten kom protesterna mot byggandet igång. Man blev tillfrågad att skriva under protestlistor. Argumenten mot var många och ibland skrattretande, argumenten för bygget var minimala.

Vi sitter här på Aruba och funderar på en platta eller en ny dator. Den gamla funkar fortfarande men är långsamt och har kort batteritid. Är det ett problem egentligen? Eftersom vi har lärt oss att konsumering är livet hade vi självklart tänkt oss att köpa en ny. Om vi tänker som världsmedborgare med ett ansvar för vår planet säger vi nej till en ny dator eller platta men det blir förmodligen som med våra telefoner (de är ganska gamla men fungerar fortfarande alldeles utmärkt). För att tvinga oss att köpa nya telefoner slutar program (appar) helt enkelt att fungera. Till exempel Mobilt BankID, Instagram och Facebook fungerar inte längre på våra gamla telefoner. Visa appar saknar man inte men Mobilt BankID är viktigt.

Skriver jag till Mobilt BankID med ett klagomål är reaktionen noll. Protesterar 18000 kunder (så många fick köpa ny telefon) framför deras dörr är förändringen inte långt bort.
Det är som med Marine Warehouse och Budget Marine som behandlar sina kunder illa (se tidigare inlägg). Vi är bara en liten kund så de bryr sig inte när vi klagar men om alla båtägare här bojkottar dessa företag kommer förändringen snabb eftersom det börjar kännas i plånboken för dem.

Frågan är bara hur?

Vi hörs nästa vecka!

(med tack till George Monbiots,, artiklar i 'The Guardian')




Veckan som har gått

06 October 2019 | Aruba
Wim van Blaricum
Söndag 7 oktober 2019,

När vi vaknade på måndagsmorgon hade 'Artemis' redan tagit upp ankaret och seglat i riktning mot Santa Marta i Colombia. Vi åkte in till stranden och gick till 'Superfood' för att handla lite. Det är en riktig stor supermarknad med bland annat egen stroopwafel tillverkning. Sedan bad vid stranden för att kyla ner oss innan vi åkte tillbaka till Bengt.

Våra planer är att stanna på Aruba en vecka eller så till och göra iordning sittbrunnen. Nåtningen på sittytan börjar kleta till sig mer och mer och att byta ut en bit här och en bit där för att göra om samma sak igen om ett par veckor känns meningslöst så vi kommer att ta bort de mest skadade nåtningar, spackla igen de med epoxispackel och sedan måla hala sittytan med vitt lackfärg. På vissa ställen lägger vi anti-slipp. Fördelen är att vi får en bra yta, ingen kletig nåtning, svalare inne och snyggare. Nackdelen är att det behöver underhållas oftare och att det inte är ' teak' längre.

Tisdagsmorgon åkte vi in till stranden för att ta en lång promenad på Eagle Beach men den här gången gick vi åt andra hålet istället. Det är en lång strand. Vi hann precis åka tillbaka till Bengt och ta oss ett dopp innan åskan var över oss. Vinden gick runt till sydväst och regnet öste ner. Kall vind och stora regndroppar igen. Blir det för jobbigt tar vi upp ankaret och åker tillbaka till Airport Anchorage. Elisabeth passade på att skura sittbrunnen när det nu ändå regnade och sedan skurade vi rent akterdäcket. Sedan försvann vinden, solen kom fram igen men dyningen stannade ett tag till.

Onsdag kom med ostlig vind även om natten var stilla och extremt varmt och fuktigt. Vi gick iland för att handla lite på 'Superfood' och för att hitta Wifi. Alla hotell och restauranger har inloggning på sina Wifi och den gratis hotspot från turistkontoret funkade inte. Till slut tog vi en fika i Superfoods kafé eftersom de har 'gratis' Wifi där. För att få tillgång till det måste man gilla de på Facebook. Smart! Vi kunde i alla fall kolla mejl och ringa med Whatsapp.
Resten av dagen ägnade Elisabeth sig åt plantera gräs till katten, hon hade grävt upp grästuvor vid vägen, och plantera om de två krukväxterna vi har i ny jord som vi hade köpt på supermarknaden. Hon höll också på med hemligheter (jag fyller år imorgon). Jag började med sittbrunns-projektet. Borttagning av klet och spackling med samma spackel som vi har använd till däcket.

Sent på eftermiddagen åkte vi iland och gick en strandpromenad. Oftast går man fram och tillbaka och inget särskilt händer. Ibland är det ett dop med dopp i havet och ibland går man förbi ett bröllop på stranden. Just idag var det bröllop med många finklädda människor med lika många hudfärger, allt mellan kolsvart och kritvit. Efter ceremonin började gästerna kasta saker i havet. Vigseln skedde på holländska så jag frågade en av damerna som gick runt med en korg med snäckor varför man kastar de i havet. Man kastar en snäcka och gör en önskning för brudparet fick jag veta av den vänliga kvinnan. Jag tackade för svaret och vi gick vidare på stranden och letade efter små av havet slipade glasbitar till Sue som gör små saker av de. Vi fick till exempel en liten julgran gjord av glasbitar från Nevis när vi tog avsked från de.

När man går såhär på den långa vackra stranden kan man ibland längta tillbaka till Lovers Beach på Nevis och promenaderna med Lawrence och Sue. Tillbaka vid jollen stod jag i vägen för en tärna som flög över och tömde sina tarmar på min rygg. Det var bara att hoppa in i havet.

Torsdag var min 61-års dag. Redan vid halv fyra blev vi väckta av telefonen som ringde och ringde och ringde. Min mamma hade glömt tidsskillnaden. Jag firades med kaffe på sängen, sång och ballonger. I present en liten Wim komplett med snäckhalsband, OCC-hatt och paréo. Tyvärr var vädret lite ostadig så efter slipningen av sittbrunnen blev det ingen målning eftersom teaken torkar så långsamt när det blir blött.

Elisabeth hade bakat en smarrig citron-kladdkaka som serverades med färsk vispgrädde dagen till ära. Eftersom vi inte gick iland kunde vi inte kolla mejl och nyheter om Lorenzo so vi skrev ett Sailmail-mejl till Joachim och Dany från 'Sabrina', som ligger på Kanarieöarna, och frågade om de hade några nyheter om Azorerna. Det hade de: Hamnen på Flores var total förstört men annars hade öarna klart sig relativt bra.

Vi hade en riktig 'holländsk' middag bestående av 'Vlaamse' pommes frites, kroketter och en god sallad. Elisabeth har börjat läsa om Söderhavet och ratar boken om Patagonien. 'Kanske inte så dumt att se Söderhavet innan öarna försvinner på grund av den stigande havsnivån.' Mmmm! Åska och regn runtomkring oss men vi fick bara några droppar.

Vinden höll i sig hela natten så vi sov alldeles utmärkt och hade inget oönskat besök i form av mygg. Efter att regnmolnen dragit förbi målade jag sittbrunnen två gånger med samma lack som vi har till bordet. Det blev mycket fint. Elisabeth brukar ligga i simringen, som sitter fast med en lång lina, bakom Bengt men tyvärr sprack den på Martinique i 2016 inköpte ringen.

Lördag blev städ och tvättdag. Vi tog en lång promenad på stranden på eftermiddagen. Jag letade länge efter en flaska lacknafta, köpt på Curacao men hittade inte den. Penslarna fick tvättas och rengöras på annat sätt istället.

Söndag var Elisabeths dotter, Alice, födelsedag så vi gick till Superfood för att ringa via Whatsapp. Det finns en leksaksaffär på övervåningen som Elisabeth hittade en ny simring på.

Vi hörs nästa vecka!









Vessel Name: Bengt
Vessel Make/Model: Bruce Roberts 44 offshore
Hailing Port: Wallhamn, Sweden
Crew: Elisabeth and Wim
Vi är Wim och Elisabeth, båda i 50-års ålder som träffades vintern 2011. Tillsammans har vi sex barn. Segling, havet och öar är det som lockar oss. Hamnar undviker vi så mycket som möjligt. Vi ligger helst på svaj. [...]
Vem är Bengt? Bengt är en Bruce Roberts 44 Offshore som byggdes av Bengt Matzén i Stockholm mellan 1987 och 2001. Bengts dröm var att segla jorden runt men det blev aldrig av. Vi köpte båten av hans dödsbo och gav den namnet som en hommage till honom. Bengt är byggd i stål och [...]
Bengt 's Photos - Västindien 2019
Photo 13 of 89 | Back To Album
Prev   Next
Added 15 April 2019

Om oss

Who: Elisabeth and Wim
Port: Wallhamn, Sweden

Här är vi idag